Herr talman! Jag har svarat på dessa frågor ett antal gånger, men jag svarar gärna på dem en gång till. Sedan får vi se om det blir ännu fler frågor på samma tema.

Jag står självfallet till tjänst med att förklara vad som står i Tidöavtalet. Det räcker kanske inte att bara läsa det, utan man måste nog också ta till sig vad det står. Vänsterpartiets interpellation bygger på en felaktig premiss om att vi skulle villkora enskilda biståndsprojekt med återtagande, men det är inte det vi säger, vilket tydligt framgår i svaret. Men jag upprepar det gärna en gång till. Vad vi säger är att en regering givetvis måste kunna välja samarbetspartner för biståndet utifrån sina politiska prioriteringar. Det är inget nytt, utan så har alla regeringar agerat.

Lotta Johnsson Fornarve menar att det inte skulle vara förenligt med OECD-Dacs regelverk, men det är helt fel. Självfallet har Sverige liksom alla andra länder full rätt att avgöra med vilka länder de vill samarbeta. Ser man på biståndet de senaste decennierna har detta förändrats många gånger både upp och ned. Ibland har man helt avslutat samarbeten och ibland byggt upp nya. Varför skulle det inte gälla just denna regering? Ska den rätten plötsligt upphöra bara för att det är en borgerlig regering? Tyvärr har Vänsterpartiet fått detta helt om bakfoten.

Vi har ett omfattande problem med ett växande skuggsamhälle där människor lever i stor utsatthet, inte minst många kvinnor och flickor. Det finns olika beräkningar av detta, men antalet kan motsvara en mellanstor svensk stad. Det är en utveckling som vi har varnat för under många år och som den tidigare regeringen aldrig lyckades hantera, och tyvärr har Vänsterpartiet varit helt ointresserat.

Nu får vi agera för att lösa dessa problem, där en del är att vissa länder inte respekterar folkrätten och inte tar emot sina medborgare trots att de har en skyldighet att göra det. Här vill vi att biståndet ska vara ett verktyg bland flera, och vi tror att det har potential och ger möjligheter. Vi kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga, för vi måste få en förändring till stånd.

Jag vill också påpeka en sak som ofta glöms bort i den här debatten, nämligen det faktum att en fungerande, säker, ordnad och reguljär migration inte är någonting som vi bara har hittat på. Det är en del av FN:s mål för hållbar utveckling. Det är en grundbult i FN:s globala migrationsramverk. I det ingår att ge asyl till den person som har skyddsskäl men faktiskt också att den person som inte har skyddsskäl ska återvända hem. Detta har inte fungerat tidigare. Nu bryter vi ny mark genom att ta krafttag mot detta utbredda problem, bland annat just genom att kunna använda en del av biståndet som ett verktyg i detta.