Fru ålderspresident! Tack för svaret, finansminister Elisabeth Svantesson!

Jag vill börja med att konstatera att det är en väsentlig skillnad i skattevillkor mellan anställd och fåmansföretagare. Jag berör själv riskincitamentet i min interpellation. Men jag tänker ändå som socialdemokrat att det måste finnas någon form av proportioner och kanske en gräns någonstans.

Jag vet inte riktigt var den gränsen går för finansministern, och det var heller inte min fråga i den ursprungliga interpellationen. Men det är i dag tydligt i Sverige att skillnaden mellan anställd och fåmansföretagare ökar. Åtminstone jag ser uppenbara risker i det, inte minst för den fortsatta legitimiteten för vårt skattesystem.

Jag vill återvända, fru ålderspresident, till principen om skatt efter bärkraft. Det är en princip som möjliggjort omfördelning där så har varit möjligt. Det har bidragit väsentligt till just legitimiteten.

Principen om skatt efter bärkraft sätts dock alltmer ur spel. Jag undrar, givet signalerna från finansminister Elisabeth Svantesson, om det ens är en princip som hon står bakom och anser värd att värna. Jag undrar också om finansminister Elisabeth Svantesson ser några egentliga problem i det som jag beskriver i interpellationen.

Det handlar om att utföra samma arbete, på samma vårdavdelning, med radikalt olika skattevillkor. Nog kan väl den företeelsen äventyra legitimiteten? Nog kan väl den företeelsen i förlängningen äventyra välfärden på fler än ett sätt?

(Applåder)