Fru ålderspresident! Jag tackar finansministern - jag upplever att hon verkligen tar detta på allvar och vill jobba med de här frågorna. Det är oerhört viktigt. Jag och mina kollegor tar upp de här frågorna för att de är så oerhört allvarliga. Det är positivt om vi är många partier som står enade i kampen.

Vi har gjort väldigt mycket tidigare. Den socialdemokratiska regeringen införde arbetslivskriminalitetscentren - ett väldigt långt ord - för att det är viktigt att samla olika myndigheter så att de jobbar sida vid sida med de här bitarna. Man har brutit en del sekretesshinder. Det här är saker som behöver fortsätta, och det är positivt att det verkar som att regeringen också är inne på den banan. Det är oerhört viktigt. Tack för det!

Jag vill återgå till det spår jag var inne på i mitt föregående inlägg och tala om facket - arbetarnas egna organisationer. I dag är det så att arbetare själva betalar för en väldigt stor del av den kontrollmekanism som finns i bland annat byggbranschen. Jag vet inte om det är helt rättvist att det ska se ut så. Vi behöver se till att de har goda förutsättningar.

Vi har nu partier i den här församlingen som vill försvåra arbetet för fackföreningsrörelsen. Vi har partier som vill återinföra lex Laval, som vill avskaffa skyddsombuden, som vill inskränka strejkrätten och som inte tycker att kollektivavtal ska gälla vid offentlig upphandling. De tycker att pengar ska fortsätta gå till kriminella företag. Det måste man vara ärlig och säga.

Det är bra att man säger att man tycker att vi ska bekämpa det här, men då måste man också se vad det är för olika bitar som bidrar till det. De här bitarna kommer att göra att det blir svårare för fackföreningsrörelsen att bekämpa det och att staten kommer att behöva agera mer sedan. Frågan är: Hur ser man på facket egentligen?