Fru ålderspresident! Först: Det finns ingen här som inte tar den inflationssituation vi har på allvar. Det vi undrar i den här debatten är hur det kan komma sig att höginkomsttagare kan få sänkt skatt - något som för övrigt också är inflationsdrivande - när man inte kan göra någonting för att kompensera dem som är födda 1957. Det vi undrar över när vi hör finansministern hänvisa till inflationen är just denna prioritering.

Från debatten i dag väljer jag att ta med mig hoppet. Jag hoppas verkligen att regeringen inte bara inser att ett stort misstag har begåtts - som finansministern också har uttryckt här i dag - som försätter människor i svåra ekonomiska situationer där pengar helt enkelt inte räcker till mat och hyra, utan att regeringen också kommer att agera på det.

Som vi har konstaterat i dag är det vanligt folk som drabbas. De tvingas till svåra ekonomiska beslut på grund av att situationen är som den är. Det som gör det hela ännu värre är att informationen om denna orättvisa inte i tid nådde dem som nu har drabbats. Då skulle de åtminstone ha kunnat planera annorlunda.

Låt oss konstatera att de som är födda 1957 inte ska behöva hantera denna orättvisa skattesmäll. De behöver ha sina pengar. Om regeringen i det här läget kan hitta ett ekonomiskt utrymme för att sänka skatten för landets höginkomsttagare borde nog finansministern ändå ha utrymme för att hitta en lösning även för den här gruppen, som har arbetat ett helt liv.

Jag kan bara beklaga att viljan inte har funnits hittills, men jag hoppas verkligen att detta ändras framöver. Vi kommer att följa frågan noga, och vi vill också gärna vara en konstruktiv kraft för att det ska bli möjligt att kompensera den här gruppen så att den får upprättelse.