Herr talman! Det är olyckligt att behöva konstatera att finansministern inte verkar vilja åtgärda denna orättvisa trots att det faktiskt går. Det går att säga att det är en orimlig hantering, och det är ju bra. Den är dock uppenbarligen inte så orimlig att finansministern kommer att göra någonting åt den, om det är så vi ska tolka svaret - även om det i slutet av ministerns inlägg faktiskt kom någonting som man kanske kan ana är en ljusning.

Som vi kan konstatera under denna debatt i kammaren är det inte bara finansministern som ska hållas ansvarig för detta. Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna är också ansvariga för den ekonomiska politik som förs. Jag har, som flera andra, noterat att både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna nu har varit ute och sagt att de kommer att kämpa för att detta ska förändras, och då blir det upp till bevis. Det går ju att säga det i kammaren och att stå och kräva saker, men jag har ännu inte hört ett knyst om att detta är någonting som de har drivit i några förhandlingar.

Det är självklart oerhört välkommet om ett regeringsparti eller stödpartiet agerar. Jag hoppas bara att de då också sätter tillräcklig kraft bakom sina krav, så att vi faktiskt får se en förändring. Ingenting har ju ännu hänt.

För att vi ska värna legitimiteten i pensionssystemet och i skattesystemet måste 57:orna kompenseras för att de betalar mer i skatt än andra pensionärer. Denna orättvisa behandling måste upphöra.

Vi vet också att det inte går att ändra i skattetabellerna, precis som finansministern säger - det är ju därför det hade varit lättare att åtgärda detta tidigare. Det är också en annan form av kompensation som måste fram. Man kan tycka att detta är någon annans ansvar, men det är finansministern som har hela Finansdepartementet bakom sig. Hon borde kunna ta fram en metod som fungerar.

Jag vill understryka det som Niklas Karlsson sa: Om det finns ett förslag från finansministern är vi absolut beredda att sätta oss och titta på det. Jag är glad att även Socialdemokraterna är det.

Detta är ju människor som har blivit behandlade på ett helt oacceptabelt sätt av den svenska staten. Problemet försvinner inte genom att man inte ägnar det något större intresse. Detta är ingenting som försvinner, och orättvisan upphör inte. Det här är en grupp som kommer att behöva kompenseras på ett eller annat sätt. I stället för att skjuta frågan ifrån sig och tycka att andra ska komma med en modell borde finansministern sätta sig ned och fila på någonting själv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att ställa en annan fråga när vi nu pratar om att det inte gjordes någonting innan det var för sent. I dag debatterar vi 57:orna, men vi vet ju att samma problem kommer att uppstå för dem som är födda 1959. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och fråga finansministern hur hon ser på den grupp som är född 1959. Om ingenting görs nu kommer det att vara för sent även för dem. Avser finansministern att göra någonting? Avser hon att ändra någonting innan också den gruppen går i pension, eller är strategin även här att fortsätta stoppa huvudet i sanden?