Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari.

Mikroplaster som konsumeras ofrivilligt av människor och djur via mat, vatten och inandning har förorenat vår planet - från toppen av Mount Everest till de djupaste haven.

Vrije universitetet i Amsterdam rapporterade förra året om mikroplaster i människans blod och i kött- och mjölkprodukter. Nu visar också forskning från bland annat Strathclyde universitetet i Glasgow hur mikroplaster i väldigt stor omfattning sprids från vindkraftverkens rotorblad.

Epoxi innehåller 33 procent bisfenol A. Det eroderar från rotorbladen och blåser som mikroplaster mot land. Sedan kan vi lägga till PFAS som används som stabilisator i färgen som rotorbladen målats med.

Erosionen från rotorbladen har nu visat sig vara avsevärt större till havs än på land. Det beror bland annat på saltet och storleken på rotorbladen. I Norge talar man om 25 ton mikroplaster per år från de 400 vindkraftverk som har rotorblad som är längre än 130 meter. Kustnära havsbaserad vindkraft kan dessutom bli en utlösande faktor till total utrotning.

Det blir alltmer tydligt att industrialisering av vår natur har gått för långt. Min fråga miljöministern är: Gäller inte miljöbalkens försiktighetsprincip den miljöskadliga vindkraftsutbyggnaden till havs?