Herr talman! År 2003 miste lilla Sabina, fem år, livet. Hon blev ihjälhuggen av en man som uppgav att han befalldes av röster i sitt huvud. Mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård. Där träffade han en kvinna som också var intagen. De fick två barn tillsammans.

Det yngsta barnet är nu familjehemsplacerat, men det äldsta, som nu är fem år, fick mannen ensam vårdnad om när pojken var två år efter att mamman hade återfallit i missbruk. Socialtjänsten uttryckte till domstolen att det skulle vara praktiskt om mannen fick ensam vårdnad. Man upplyste dock inte om mannens bakgrund.

Chefsöverläkaren på Säter beskrev senast i juni förra året mannen som våldsbenägen, stresskänslig och med tydlig empatistörning. På en fråga från läkare, när mannen säger att han är frisk, om det är han eller rösterna som svarar, säger han: Det kan man aldrig veta.

Mannen är nu ute i samhället igen med ensam vårdnad om sin femårige son. Socialtjänsten där de bor har ingen kännedom om mannen.

Jag är medveten om att socialtjänstministern inte kan uttala sig i enskilda fall. Men min fråga är: Hur arbetar regeringen för att förbättra kommunikationen mellan myndigheter, och hur ska vi bättre kunna säkra barns trygghet och säkerhet för att undvika fler tragiska fall som exempelvis Lilla hjärtat eller, som senast, lilla Tintin?