Fru talman! har frågat justitieministern om han är beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Frågan om de brottsbekämpande myndigheterna ska ha möjlighet att använda sig av PKU-registret för sin verksamhet har uppkommit och analyserats vid flera tillfällen. Jag vill därför ta detta tillfälle i akt att tydligt klargöra att PKU-registret inte är ett dna-register. De prov som tas analyseras inte för dna, och det förs därför inte heller in uppgifter om enskilda individers dna i registret. Av detta följer att det saknas praktiska förutsättningar att använda PKU-registret på det sätt som Pontus Andersson efterfrågar.

De prov som tas sparas i PKU-biobanken i syfte att säkerställa goda möjligheter att ge adekvat vård längre fram. Det kan handla om att sjukvården behöver jämföra nytagna prov med dessa äldre prov. Det kan också handla om att undersöka prov från ett barn som har avlidit för att undersöka om dess syskon lider av samma sjukdom. Utöver detta kan proverna, efter att etikgodkännande har erhållits, användas för forskning.

En ny biobankslag träder i kraft i sommar, den 1 juli 2023. Av lagen framgår att användning av biobanksprover för brottsbekämpning inte är ett tillåtet ändamål. Högsta domstolen har 2018 slagit fast att prover i en biobank i normalfallet inte kan lämnas ut för brottsbekämpande ändamål enligt rättegångsbalkens bestämmelser om beslag.

En ordning där prov som sparats för vårdändamål också skulle kunna användas för brottsbekämpning riskerar att medföra att ett flertal personer återkallar sitt samtycke till att proverna sparas. Detta skulle försämra möjligheterna att ge dessa individer bästa tänkbara vård samt försämra förutsättningarna för biobankernas roll i forskningen.

Precis som Pontus Andersson nämner användes PKU-registret efter mordet på Anna Lindh år 2003. Denna användning föregicks dock inte av någon domstolsprövning. I efterhand riktade Socialstyrelsen kritik mot sjukvården, som hade lämnat ut proven utan att begära sådan prövning. Även i den kritik som Riksdagens ombudsmän, JO, riktade mot den åklagare som hade beslutat i ärendet gjordes bedömningen att frågan om utlämnande borde ha prövats i domstol.

I detta sammanhang kan nämnas att jag och regeringen tar frågan om brottsbekämpning på största allvar. Det är viktigt att de register som används i brottsbekämpande syfte är ändamålsenliga och kan användas på ett effektivt sätt. Det är då fråga om register med andra syften än PKU-registret och som kan användas utan risker för hälso- och sjukvården. Biometriutredningen, som ska redovisa sitt uppdrag senast den 20 juni detta år, ser över förutsättningarna för att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen. Syftet är att fler personer som misstänks för brott ska kunna identifieras med hjälp av fingeravtryck, dna, ansiktsbilder eller liknande information om individuella kännetecken. Uppdraget gäller de rättsliga möjligheterna att samla in, lagra och använda sådan information. Utredningens direktiv har tagits fram utifrån de behov som Polismyndigheten har lyft i en framställning till regeringen.

Sammanfattningsvis har regeringen inga planer på att i nuläget ändra rättsläget i den efterfrågade riktningen, bland annat eftersom det inte skulle ha den effekt som Pontus Andersson är ute efter.