Herr talman! Vi har haft de budgetmässiga diskussionerna tidigare. Det jag vill uppehålla mig kring är just Vänsterpartiets väldigt tydliga långsiktiga ambition att helt fasa ut trakthyggesbruket. Det får oerhört stora konsekvenser för den svenska skogsproduktionen. Jag tänker också på etappmålet till 2030 - nästan en tredjedel av trakthyggesbruket skulle då förändras. Då är det en väldigt viktig signal från Vänsterpartiets sida till svensk skogsnäring och till skogsägarna. Hur tänker man att detta praktiskt ska lösas? Jag kan inte tänka mig att de 4,5 miljarder som nämns tillnärmelsevis skulle räcka för att fasa ut trakthyggesbruket.

När det gäller koldioxid och den växande skogens viktiga betydelse för att binda koldioxid är det en cykel. När det är färdigväxt är det en nettonollutsläppssummering. Det är den växande skogen som binder, och då behöver det också brukas utifrån det perspektivet.

Men frågan gäller alltså hela det grundläggande perspektivet. Om Vänsterpartiet skulle styra skogspolitiken skulle trakthyggesbruket fasas ut, och det skulle göras tämligen snabbt.

Då är frågan: Vad handlar detta om för pengar? Men framför allt undrar jag utifrån ett perspektiv som handlar om privat skogsägande. Hur lång tid kommer jag, som skogsägare, att kunna ta del av detta omställningsstöd? Vad handlar det om för pengar för att täcka de stora inkomstbortfall som det skulle innebära om ett aktivt skogsbruk inte får genomföras? Vad skulle det innebära om Vänsterpartiet får genomföra dessa väldigt drastiska åtgärder?