Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan! Jag visste att den skulle komma.

Det handlar inte om att miljömålet Levande skogar är för jobbigt att uppnå. Det är inte det jag kritiserar, utan jag och många med mig - inte minst flera forskare - kritiserar att målet inte går att nå.

Tidigare, när jag var mer aktiv i kommunpolitiken, jobbade vi väldigt mycket med målstyrning och vision. Visionen var något fluffigt där uppe som ingen egentligen visste vad den betydde eller hur vi skulle nå dit, om jag nu ska vara ärlig. Men det lät fint. Målen skulle däremot vara mätbara och gå att nå.

Om man utgår från forskningen är miljökvalitetsmålet Levande skogar snarare en vision, eftersom även om all mänsklig verksamhet på jordens yta skulle upphöra i hundra år skulle målet ändå inte uppnås. Är det då ett mål, eller ska vi omformulera det så att det går att nå och kanske hellre ha en trappa eller den typen av åtgärder? Oavsett vilket är det ju viktigt att vi når våra mål. Om vi har mål som vi alltid strävar mot men som inte är nåbara tror jag att vi gör oss själva en björntjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Ledamoten nämnde att virkesförrådet minskar. Ja, tillfälligt säger man nu att det minskar något - för att sedan öka igen. Det man ska ha klart för sig är att i riksskogstaxeringen 1920 hade vi 1 ½ miljard skogskubikmeter i Sverige. Nu, hundra år senare, har vi 3 miljarder skogskubikmeter i Sverige. Det är dubbelt så stor volym i dag jämfört med för hundra år sedan. Under den tiden har vi avverkat fyra gånger tillväxten. Skogsvolymen ökar alltså drastiskt.