Herr talman! Det Moderaterna inte ville säga nu var att över hälften inte beviljas spårbyte. Det är inte så att alla beviljas att byta spår när de söker asyl.

Riksrevisionen riktar en rad rekommendationer till regeringen och Migrationsverket för att åtgärda de brister som finns i systemet med spårbyte. Jag vill ändå vara tydlig med att ingen av dessa rekommendationer går ut på att avskaffa möjligheten till spårbyte. Det är ingen slutsats som Riksrevisionen drar, utan det är regeringen och Sverigedemokraterna som vill gå vidare med att avskaffa systemet med spårbyte. Den bedömningen delar jag naturligtvis inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

En mer rimlig bedömning vore att följa Riksrevisionens rekommendationer och åtgärda de brister som finns i systemet med spårbyte - inte att vilja avskaffa systemet i sig. Själva systemet och möjligheten till spårbyte för den som fått avslag på sin asylansökan bör finnas kvar så att man i stället kan ansöka om uppehållstillstånd för arbete, detta inte minst för att människor behövs här i Sverige och för att den strama asylpolitiken som vi har i dag inte är rättssäker utan skapar många enskilda felbedömningar.

Att, som regeringen vill, helt avskaffa möjligheten till spårbyte är helt fel väg att gå. Det innebär att den som tvingats vänta länge på att få sin asylansökan avgjord och under tiden skaffat sig ett arbete och kommit in i samhället inte kommer att få möjlighet att stanna kvar i landet.

Att få stanna kvar i Sverige genom spårbyte gynnar den asylsökande och samhället. Man har redan ett jobb och är oftast etablerad. Man är självförsörjande och behöver inte jobba svart eller gömma sig vid avslag. Det gynnar ingen om en asylsökande som redan har ett jobb får avslag och blir av med allt den har. Det systemet har vi redan prövat - ett system med väldigt långa handläggningstider, åtstramningar av bland annat LMA-lagstiftningen och rättsosäkra utvisningsbeslut som inte ens går att verkställa.

Detta har endast utökat det skuggsamhälle som partierna här i riksdagens kammare säger sig vilja bekämpa. Människor lever papperslösa, tillåts inte arbeta och kan inte heller utvisas. Det är ett onödigt lidande som riskerar att öka ännu mer med den här regeringens politik, och det drabbar såväl individen som samhället.

De punkter som Riksrevisionen identifierar går att åtgärda på andra sätt. Men då får man titta på vad som brister i systemet. Som tidigare talare var inne på handlar det exempelvis om bristande kontroll från Migrationsverket, något som delvis har sin grund i bristande resurser till Migrationsverket.

Dessa brister känner nog den förra regeringen till mycket väl, eftersom man slaktade Migrationsverket och lät det gå igenom den största nedmonteringen av en statlig myndighet i modern tid. Detta har orsakat att rutiner och kontrollverksamhet på Migrationsverket brister i flera delar. Det gäller framför allt att myndigheten inte alltid genom en avstämning mot Skatteverkets uppgifter kontrollerar om den sökande har arbetat före asylansökan.

Riksrevisionen konstaterar även att Migrationsverket på grund av resursbrist under de senaste åren inte ens har genomfört efterkontroller av beviljade spårbyten, vilket innebär att det finns risk för att fel eller missbruk av regelverket inte upptäcks förrän personen eventuellt ansöker om att förlänga arbetstillståndet. Konsekvenserna av bristande kontrollverksamhet är naturligtvis risk för lönedumpning, att skenanställningar inte upptäcks, att utsatta människor utnyttjas på arbetsmarknaden och att personer som inte uppfyller villkoren för spårbyte ändå beviljas uppehålls och arbetstillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Jag anser, precis som Riksrevisionen, att Migrationsverket bör prioritera och stärka arbetet med kontroller av beviljade spårbyten, vilket förutsätter att Migrationsverket får dessa uppgifter och resurser att utföra arbetet.

Vänsterpartiet har återkommande lyft problemet med den alltför hastiga neddragningen av Migrationsverkets resurser från 2017 och framåt, de konsekvenser det har gett och det lidande som det har skapat. Det ser vi också i den rapport som vi debatterar i dag.

Att människor från andra länder utnyttjas på arbetsmarknaden får man ändå säga att politiker i den här kammaren har orsakat, inte minst på grund av den förra utlänningslagen som sätter den asylsökande i ett underläge och en utsatt position på arbetsmarknaden. Det handlar också om ett djupt orättvist system för arbetskraftsinvandringen som den förra regeringen inte åtgärdade, trots att de hade åtta år på sig att fixa detta.

Det enda som denna regering går fram med nu och som Socialdemokraterna såklart köper efter åtta års misslyckande i frågan är ett lönekrav som inte löser problemet eller åtgärdar de problem som vi har med arbetskraftsinvandringen.

Det ska vara arbetsmarknadens behov som ska styra arbetskraftsinvandringen, inte högernationalisternas eller Socialdemokraternas önskan om att minska invandringen till Sverige. Om regeringen på allvar menar sig vilja komma till rätta med dessa problem krävs helt andra åtgärder. Ett första steg vore att införa ett rättvist system för arbetskraftsinvandringen, ett system där de som kommer till Sverige för att jobba inte utnyttjas av hänsynslösa arbetsgivare och inte heller används för att dumpa löne- och arbetsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden. Ett sådant system förutsätter återinförd arbetsmarknadsprövning, vandelsprövning av arbetsgivare, stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare som träder fram och berättar om missförhållanden hos en arbetsgivare, hårda straff för arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare, skadestånd till den som drabbas samt möjligheten till det vi debatterar i dag, nämligen spårbyte.

(Applåder)