Herr talman! Äntligen! Vi är många som har motionerat i riksdagen i frågan om att avskaffa kravet på danstillstånd och många opinionsbildare som har uppmärksammat och drivit frågan och har anledning att vara glada i dag. Sverige blir lite gladare, lite mer fritt, lite bättre och lite mindre detaljreglerat - och det är inte varje dag.

Invändningarna mot detta har ofta varit att det inte är den viktigaste frågan eller en prioriterad fråga. Det är alldeles sant. Jag har inte hört någon som har påstått att den skulle vara det. Den kanske inte är på topp 100-listan eller ens topp 1 000-listan. Men, herr talman, man måste också kunna ta itu med saker som inte tillhör de allra mest nödvändiga.

Det är ju nästan alltid enklare att införa regler som kanske inte är de allra nödvändigaste än att avskaffa dem. I vissa stunder och situationer kan för vissa människor att börja dansa vara det allra viktigaste just precis då.

Jag kommer inte att dansa någon segerdans av glädje, åtminstone inte just nu. Men jag känner faktiskt en glädje. Även om inte mina krogbesök är så frekventa som jag kanske skulle önska ser jag fram emot att inom en inte alltför avlägsen framtid, någon gång i sommar kanske, spontant kunna fuldansa på en krog. Det finns ju inget i det här betänkandet som ställer krav på att det ska vara i takt eller rytm.