Herr talman! I dag debatterar vi förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott. Det är i många avseenden både ledsamt och sorgligt att vi behöver fördjupa oss i ämnet, men utvecklingen med allt yngre grovt kriminella kräver det.

Att barn och ungdomar begår brott är i sig inget nytt, men tidigare har det mestadels handlat om enklare brott i form av exempelvis stöld och skadegörelse. Tyvärr måste jag säga att det vi nu upplever i form gängkriminalitet och grova våldsbrott har eskalerat över tid.

Jag var tidigare chef för kriminalunderrättelsetjänsten i Malmö och Skåne. För drygt 20 år sedan gjorde vi en kartläggning av kriminella unga i gängmiljö eftersom vi märkte att något var på gång. Många var under 15 år, och vi kunde konstatera att flera av dem hann utveckla en tung kriminalitet utan några egentliga åtgärder från samhällets sida. En grupp som utmärkte sig var de som anmälts för nio brott eller fler, och flera av dem återfinner vi nu som tongivande i den gängkriminella miljön.

Vad hände då med vår rapport? Jo, den kritiserades av kriminologer som menade att vi överdrev. Budskapet från dem var att några kriminella ungdomsgäng inte fanns på kartan. Vår polisledning fick kalla fötter och ville inte publicera rapporten. Vad var orsaken till det? Drygt 95 procent av killarna - för det handlar om unga killar - var av utländsk härkomst. Man ansåg därför att risken var för stor att vi skulle stämplas som främlingsfientliga, trots att det bara var en lägesrapport och en redogörelse för situationen i Malmö.

Det vi såg i Malmö för drygt 20 år sedan har utvecklats och spridit sig som en cancersvulst till stora delar av vårt samhälle. En journalist försökte nyligen fånga utvecklingen och skrev: "I det nya Sverige finns barnsoldater. Tonårspojkar redo att mörda för att bli någon, för pengar, för att bli upptagna i ett gäng. Eller bara för spänningens skull, för att dödandet ger dem en kick."

Är det överdrivet? Ja, det kan det vara. Han målar med väldigt bred pensel, men det finns ett korn av sanning i detta. Verkligheten talar sitt tydliga språk. Polisen räknar i dag med att det finns runt 30 000 personer, varav många minderåriga, i den gängkriminella miljön. I den meningen talar vi inte längre om ett fåtal.

Låt mig ge några exempel.

En 15-åring sitter nu häktad misstänkt för stämpling till terroristbrott och har vad som sägs starka kopplingar till IS. Säkerhetspolisen har uppmärksammat och varnat för en trend där allt yngre söker sig till våldsbejakande extremism.

I Gävle finns gänget G15 med ett trettiotal medlemmar, de flesta av dem minderåriga tonårspojkar. Gänget ägnar sig åt grov våldsbrottslighet, narkotikabrott och vapenbrott. Sex av dem är nu åtalade för mord.

Ett annat exempel nämndes här tidigare. Det handlar om en 14-åring som har skjutit med automatvapen här i Stockholm. Det har skett flera skjutningar med minderåriga involverade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Jag vill också peka på att det finns unga som inte vill bli kriminella men som ändå blir indragna i detta. För en tid sedan träffade jag en förtvivlad ensamstående mamma som bor på Rosengård i Malmö med sin 13årige son. Hon berättade att sonen av andra killar hade tvingats till cannabisförsäljning och inte kunde dra sig ur av rädsla för repressalier. Så den varianten finns också. Barn tvingas begå brott, men här har vi förhoppningsvis en lagstiftning som kan förhindra detta genom att rekryteringen kriminaliseras.

Detta var bara ett axplock ur den senaste tidens våldsbrott som begåtts av minderåriga. Utvecklingen är likartad i stora delar av landet. Utöver de grova våldsbrotten har vi även stök, ordningsstörningar, stölder, förnedringsrån med mera med yngre inblandade, många under 15 år.

Vi har låtit det gå dithän eftersom det offentliga Sverige ägnat sig åt ett slags förnekelse av rädsla för att anklagas för främlingsfientlighet och i värsta fall rasism. Problemen har sopats under mattan. Här kan vi faktiskt tala om en påbjuden tystnadskultur, men ingen kan med kraft påstå att det inte har funnits varningssignaler de senaste två decennierna och väl det.

När saken nu debatteras landar man oftast i att försöka hitta de bakomliggande orsakerna till att barn och unga dras in i kriminalitet, vilket flera talare har varit inne på. Utanförskap, segregation, socioekonomiska faktorer och misslyckad skolgång lyfts gärna som utlösande faktorer. Mer och fler brottsförebyggande insatser föreslås.

Herr talman! Jag gillar brottsförebyggande insatser i den mån de är verkningsfulla. Sanningen är den att vi i vårt land satsat på detta i decennier men tyvärr ofta med nedslående resultat.

Alla vet att familjen har stor betydelse för grundläggande trygghet. Trygga familjer ger trygga barn med goda värderingar. Alla vet att vi behöver välfungerande skolor med ordning och reda och att barn behöver ges möjlighet till stimulerande fritid. Vi kristdemokrater verkar för allt detta, men förebyggande insatser tar ofta lång tid innan de ger synbar effekt. Frågan är vad vi gör nu, när vi har den här akuta situationen.

Som jag brukar säga: Om huset brinner hjälper det föga att fundera på brandförebyggande åtgärder. Först måste vi släcka branden. Vi måste vidta åtgärder mot de mest våldsamma unga och göra allt som står i vår makt för att få bort dem från gatan innan de skadar eller dödar fler.

Att verka för att förebygga och förhindra nyrekrytering är lovvärt, och det måste vi självklart göra framöver. Vi har gjort det, som jag sa, och vi måste sätta in mer insatser där. Men vad gör vi med barn som trots det begår grova våldsbrott? Vad gör vi med småpojkar som blir lejda mördare? Vad gör vi med barn som begår grova brott som narkotikabrott eller utpressning eller placerar ut sprängladdningar vid fastigheter?

Herr talman! Det ingår inte i liggande förslag, men för egen del tror jag att vi måste inrätta särskilda ungdomsdomstolar som handlägger alla brott av unga under 18 år även i det fall straffmyndighetsåldern är oförändrad. Viktigt är att det blir någon form av insatser som gör att även våldsverkare under 15 år kommer bort från gatorna. I nuläget är det en olycklig uppdelning mellan tingsrätt och förvaltningsrätt när det gäller unga under 15 år.

Nu lägger regeringen fram ett antal lagförslag som syftar till att förändra och förbättra regelverket för utredningar mot barn som misstänks för brott. Föreslagna ändringar borde ha gjorts långt tidigare, men det är välkommet att regeringen nu tar tag i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.