Fru talman! Trafikutskottet har ett antal debatter som tangerar varandra, och det är mycket som handlar om transportsektorns omställning till fossilfrihet. Vi alla vet att till 2030 ska 70 procent av utsläppen vara borta, och vi vet att till 2045 ska alla utsläpp vara borta. Jag tänkte inte prata om den delen i dag. Vi har motioner om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Jag tänkte inte heller prata om de motioner vi har som handlar om bilpooler och behovet av dem, vilket dock är en central del för att göra omställningen. Vi kan dela på bilarna i stället för att var och en äger en bil.

Jag ska heller inte tala om den motion som vi har om att mopeder i klass II ställer till det med sina utsläpp och att vi därför skulle behöva ha miljözoner för mopeder i klass II. Jag kan rekommendera läsning av den motionen och vår reservation.

Nej, fru talman, jag tänkte i stället kort prata om vägrenarnas potential, som också är en del av trafikutskottets ansvarsområde. Det handlar om vägrenarnas möjlighet att hjälpa den biologiska mångfalden, som är en del av arbetet för att klara klimatomställningen. Vi behöver den biologiska mångfalden, och med mycket av det vi gör skadar vi den.

Vägrenarna i vårt nationella vägnät hanteras i dag huvudsakligen som en yta som klipps ren från växtlighet. Det främsta syftet är att hindra att växtligheten blir yvig, skymmer sikten och döljer djur i anslutning till vägarna.

För många växter är det här just precis vad de behöver: att bli klippta eller slagna. Klippningen av vägkanterna bidrar till samma funktion som den årliga slåttern i det traditionella jordbruket. Trafikverket slåttrar i princip 200 000 kilometer om året, och om vi ändrar hur vi slåttrar vägrenarna kan vi på ett relativt enkelt sätt skapa en artrik miljö som bidrar till ett levande landskap och en större biologisk mångfald. Mer än 300 olika rödlistade djur- och växtarter förekommer vid våra vägkanter, varav flera är av desamma som förekommer på ängar och naturbetesmarker.

Det ligger nära till hands att hantera vägrenen just som ängsmark genom att med anpassade maskiner slå av växtligheten vid rätt tidpunkt efter blomningen och samla upp det som slås av så att det blir mager jord i kanterna. Projektet Artrik energiutvinning i Skåne är ett framgångsrikt försök med specialanpassade slåtteraggregat för vägrensslåtter som samtidigt samlar upp resterna. Principen är enkel: Man slår helt enkelt av och plockar upp det som man har slagit ned.

Trafikverket har ett regeringsuppdrag som går ut på att ta hänsyn till just vägkanternas biologiska mångfald. Men uppdraget är för vagt, och intressen ställs mot varandra. Enligt Trafikverkets egen utvärdering krävs det bättre förutsättningar för ett strukturerat och framgångsrikt arbete för att värna den biologiska mångfalden och bibehålla den.

Om Trafikverket går över till ekologiskt anpassade slåtterprinciper får vi en standard för maskiner och arbetssätt som inte bara kommer att användas i det nationella vägnätet utan också på enskilda och kommunala vägar. Detta skulle betyda en stor vinst för den biologiska mångfalden runt om i landet. Sammanfattningsvis anser jag att Trafikverket, som har ansvaret för det nationella vägnätet, ska övergå till just ovan nämnda slåtterprinciper.

Fru talman! Med det här sagt står jag bakom Miljöpartiets alla reservationer, men för att vinna tid vid omröstningen väljer jag att yrka bifall endast till reservation 21 om bilpooler, som jag inte har pratat så mycket om.