Fru talman! Att åldersgränsen sänks för frivilliga insatser utan vårdnadshavarens samtycke är en viktig förändring. Varför är den då viktig? Jo, därför att barn och unga själva behöver ha möjlighet att komma till tals och vara delaktiga, även om inte deras föräldrar ser hela vidden av just den här unga personens bästa.

Vi hör ofta vittnesmål från barn och unga som under sin uppväxt varit placerade i olika familjehem eller haft svåra uppväxtförhållanden och som frågar sig: Varför var det ingen som frågade mig vad jag ville? Varför fick inte jag vara med vid det här beslutet? Det här är en åtgärd som skulle kunna underlätta för en del unga då de får räcka upp handen och säga: Jag vill ha stöd, för jag mår inte bra i den situation jag befinner mig i. Men det måste självklart, precis som allting annat, bygga på en bedömning av socialtjänsten utifrån barnens bästa.

Men för mig handlar inte den här insatsen om att göra förändringar för barn och unga som riskerar att bli kriminella. Jag kan inte låta bli att lämna den kommentaren i det här sammanhanget. I debatten om insatser inom socialtjänsten låter det ibland som att alla barn och unga är potentiella blivande kriminella vuxna personer. Men så är det ju faktiskt inte. Den här insatsen är lika viktig för de barn som har psykisk ohälsa, har föräldrar med psykisk ohälsa eller till exempel har någon form av NPF-diagnos. Det handlar inte enbart om potentiella kriminella unga personer, och det är inte heller det som är den största poängen. Om vi har den här debatten och det låter som att allt vi gör handlar om att förebygga eventuell framtida kriminalitet bland ungdomar - vem vill då frivilligt söka stöd hos socialtjänsten?

Då får man ju stämpeln att man är en framtida kriminell person. Det kan låta hårt, men jag tycker ändå att det är viktigt att lyfta upp detta i debatten.

Jag vill gå tillbaka till socialtjänstens arbete och hur viktigt det är att deras utredningar görs på ett bra och högkvalitativt sätt och att de har rätt metoder, framför allt när det handlar om att samtala med unga personer så att man vet att det är barnens ord och inte någon vuxen persons ord som kommer fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads-havarens samtycke

Jag brukar prata om dessa frågor därför att vi, om vi ska göra dessa förändringar, måste veta att det görs med rätt insats. Det är de tidiga insatserna som är viktigast - det som sker kanske redan när ett barn är ett eller två år. Då krävs bra samverkan mellan MVC, BVC, förskola, familjecentraler och skola och att man har strukturer för att både uppmärksamma och samverka när man upptäcker att barn och familjer är i behov av stöd.

Även Barnombudsmannen brukar lyfta upp att det är många små barn som inte upptäcks när de behöver stöd. Här krävs som sagt samverkan, och det måste ske på ett strukturellt sätt för att kunna sätta in tidiga insatser som är frivilliga eller tvångsinsatser.

Fru talman! Jag vill gå tillbaka mer konkret till själva förslaget från regeringen, som jag i grund och botten tycker är ett bra förslag. Men jag saknar en del i det, och det handlar om processrätten.

I förslaget ger vi barn och unga mellan 12 och 15 år rätt att tacka ja till en insats. Men om de unga personerna inte får den insats som socialtjänsten utreder eller som de själva på eget bevåg har sagt att de vill ha har de inte rätt att i nästa läge säga att de vill överklaga beslutet eller att de vill ha en ny utredning och man ska titta på frågan igen. Detta tycker jag är en brist. Om man får säga ja i ena läget måste man också få chansen att överklaga. Däremot finns det fortfarande möjlighet för en del vårdnadshavare att överklaga i det läget, men som sagt inte för de unga.

Fru talman! Jag måste också lyfta upp att jag tycker att det finns en viss inkonsekvens i frågan om processrätt. Regeringen vill inte att en tolvåring ska kunna överklaga ett beslut om en öppen insats, men samtidigt pratar regeringen om och kommer att lägga fram förslag om att utreda hur man ska kunna göra en tolvåring straffmyndig.

Sammanfattningsvis, fru talman, vill jag säga att tidiga insatser behövs. Vi behöver öka samverkan med bra möjligheter och strukturerat agerande. Frivilliga öppna insatser är bra, men vi måste också låta tolvåringen överklaga ett negativt beslut.

Med detta yrkar jag bifall till reservation nummer 3.