Fru talman! Dagens debatt handlar om att barn som har fyllt tolv år ska kunna få insatser utan att vårdnadshavare samtycker om det bedöms lämpligt och barnet samtycker till insatsen. Det blir även möjligt att utse en kontaktperson eller en särskilt kvalificerad kontaktperson för ett barn utan att föräldrarna är med på det.

Lagen syftar till att öka socialnämndens möjligheter att ge stöd till barn även om samtycke från vårdnadshavare inte finns och i de fall där kriterier för ett omhändertagande saknas. Det är oerhört viktigt med tidiga insatser. Föräldrarätten måste utmanas och barnrättsperspektivet stärkas, men för att stärka barnrättsperspektivet måste man också garantera att barn känner sig trygga med de beslut som fattas. Jag kan känna en viss oro för vissa delar av denna lagstiftning. Denna oro gav jag uttryck för även under den förra mandatperioden, när direktiven till utredningen skrevs. Jag fick dock inte stöd för detta av regeringspartierna.

Den LVU-kampanj som har riktats mot socialtjänsten är en aktiv åtgärd för att rikta misstro mot svenska myndigheter. Det är viktigt att se och förstå varför denna kampanj har uppstått. Det är en allvarlig kampanj som riskerar att påverka socialsekreterare i deras myndighetsutövning.

LVU-kampanjen har inte uppstått i ett vakuum, vilket har framkommit i en rapport från Försvarshögskolan, LVU-kampanjen, som Magnus Ranstorp och Linda Ahlerup har tagit fram. I rapporten lyfts misstro och avsaknad av tillit till svenska myndigheter och deras myndighetsutövning fram. Det finns ju människor som vill att denna känsla ska finnas hos vårdnadshavare som aldrig över huvud taget skulle vara aktuella för insatser från socialtjänsten, eftersom de tar ansvar för sitt föräldraskap, och som vill skapa rädsla hos föräldrar. Samtidigt finns det ju föräldrar som i allra högsta grad utsätter sina barn, och i dessa fall finns det risk för att socialtjänsten påverkas i sitt beslutsfattande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads-havarens samtycke

I rapporten talas det om krockar mellan kulturella och religiösa värderingar och den svenska lagstiftning som reglerar individuella fri- och rättigheter. Rapporten lyfter fram att detta främst gäller de rättigheter som barn har genom svensk lag.

När det finns risk för att detta påverkar myndighetsutövningen är det viktigt att denna lag - som är av mindre ingripande karaktär, precis som det står i förslagen - aldrig får användas i stället för de viktiga insatser som barn som är riktigt utsatta kan behöva.

Det gäller för oss politiker att ge stöd till alla de socialsekreterare som lever i en verklighet som är väldigt utsatt. Kampanjen i sig är ju ett hot både mot Sveriges demokrati och mot utsatta barns rätt till frihet.

En annan oro som jag har givit uttryck för är hur detta kan påverka barn som lever med hederskulturens normer och värderingar. Vi vet att risken för utsatthet ökar avsevärt i de fall där vårdnadshavare får kännedom om att barnet har pratat med myndigheter om sina villkor hemma. Ett tydligt bevis på detta är alla de barn som har förts ut ur landet trots att en eller flera myndigheter har haft kännedom om risken utan att myndigheter vidtagit skyddande åtgärder, vilket både Jämställdhetsmyndigheten och Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck lyfter fram.

Enligt Jämställdhetsmyndighetens rapport Bortförda barn och unga är den vanligaste orsaken till att barn förs ut ur landet att familjen inte vill att myndigheter ska blanda sig i. Detta sker trots att vi i dag har en lagstiftning som gör det möjligt att utfärda utreseförbud.

När socialtjänsten nu får en ny lagstiftning på sitt bord är det därför viktigt att dessa risktaganden beaktas. Det visar också hur nödvändigt det är att vi fortsätter med utbildningsinsatser, så att man förstår hur hederskulturens normer och värderingar ser ut, hur de påverkar den enskilda individen och i vilket sammanhang detta sker.

På ett övergripande plan tycker jag att vi måste beakta vad det är som gör att en förälder väljer att inte samtycka till att barnet ska få en insats om omgivningen ser behovet och barnet känner ett behov. Det kan, som ett resultat av denna kampanj, vara så att man känner bristande tillit. Då blir det oerhört viktigt att vara inne i familjer tidigt och skapa tillit till socialtjänsten.

Det kan dock även vara andra varningsklockor som måste ringa, och det är viktigt. När en förälder säger nej måste socialtjänsten gräva djupare och ta reda på vad som händer. I de fall där föräldern har motsatt sig en insats måste man också ta reda på vad som händer när barnet kommer hem till familjen - hur reagerar familjen på att barnet får denna åtgärd?

När det gäller barn som är placerade enligt SoL, och som alltså har en frivillig placering, underlättar det verkligen för socialtjänsten att kunna vidta åtgärder utan att vårdnadshavare måste samtycka till det. Detta är en mycket viktig grund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads-havarens samtycke

Vi i Liberalerna ställer oss såklart bakom förslaget i betänkandet, men vi kommer att vara tydliga med att lagstiftningen måste följas upp noga. Ledamöter har tidigare pratat om föräldrabalken. Jag tror att det på många områden finns svårigheter när det gäller lagstiftning som ska skydda barn och föräldrarätten. Det finns en konflikt i gränslandet mellan att en vårdnadshavare är olämplig och att den gör något olagligt. Självklart är detta frågor som måste hanteras vidare.