Herr talman! Jag konstaterar att det paradigmskifte vi står inför i migrationspolitiken kommer mot bakgrund av det faktum att om man under lång tid säger vad som helst om människor kan man också göra vad som helst med dem. Vi vet vad det historiskt har lett till, och vi ser konsekvenser här och nu, i första hand för dem som berövas det skydd de har rätt till men också för dem som fått skydd.
Vi har sett konsekvenser i form av brinnande asylboenden, dagliga hatbrott och diskriminering och en alltmer rå och rasistisk ton i samhällsdebatten. Så skapas skillnader i samhället. Det brutala klassamhället upprätthålls och rasismen förstärks.
Jag konstaterar att det är just i slottsavtalet som den bruna och den blåa nationalistiska högern möts, i skärningspunkten mellan nedskärningar och rasism. Det är där de sämst ställda angrips och ställs mot varandra.
Herr talman! Vi kommer att möta en ny utförsäkringsvåg, urholkade trygghetssystem, en välfärd på svältkost och löner och ersättningar som inte räcker till. De rika kommer att kunna dra ifrån, och de fattiga lämnas efter. I den skärningspunkten behöver den nya regeringen rasismen. Oavsett om det handlar om arbetslöshet, bostadskris eller den eftersatta välfärden är regeringen som besatt av att peka på invandringen för att själv kunna smita ifrån ansvar.
Genom att utmåla de människor som söker skydd här som ett hot och en belastning blir det lättare att villkora välfärden och neka dem rättigheter. Högern vill ju skära ned trygghetssystemen för alla, men det är alltid lättast att peka på dessa grupper. Och det har högern gjort, med ett tonläge som fullständigt förvrider vad allt borde handla om, nämligen att människor är på flykt undan krig, förföljelse, terror och förtryck.
Det borde handla om hur vi skapar bästa möjliga förutsättningar för dem som kommer hit att bli en del av vårt samhälle och om hur vi skapar en mänsklig, värdig och välkomnande flyktingpolitik där man får sina asylskäl prövade på ett rättssäkert sätt. Det borde handla om hur vi gör Sverige till en bättre och rymligare plats - en plats med fler rättigheter och möjligheter i stället för färre. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas.
Men dessa ambitioner har inte regeringen. Regeringen vill kasta ut människor i otrygghet och osäkerhet och se till att ännu färre lyckas ta sig hit. Och för detta använder man en splittringspolitik som gör Sverige till ett mindre och sämre land att leva i för oss alla. Det är en politik som jag vänder mig starkt emot.
Innan jag avslutar, herr talman, vill jag vända mig till alla föräldrar och barn i splittrade familjer som redan i dag möter konsekvenserna av en omänsklig migrationspolitik. Vi vet vi hur fruktansvärt illa ni har behandlats. Och till alla er som är rädda inför framtiden vill jag säga: Era barn har också rätt till frihet, trygghet och familj. Era liv och era barns framtid spelar roll och räknas.
Vi kommer solidariskt att finnas och kämpa för varenda familj som lever i otrygghet och osäkerhet och vill återförenas.
(Applåder)