Fru talman! En av de viktigaste insikter jag fått under min tid som förtroendevald socialdemokrat - det är 30 år trots min relativa ungdom - är hur betydelsefull välfärden är för människor, hur den konkret och direkt påverkar vår vardag, hur den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen och ökar människors frihet och förutsättningar för ett gott och meningsfullt liv.

När riksdagen kallar till allmänpolitisk debatt väljer jag att prata om jämlikhet. Jämlikhet handlar om allas lika rätt att råda över det egna livet och påverka samhället man lever i. Jämlikhet blir därmed något helt annat än likriktning eller tvång att bli lika. Lika lite är ojämlikhet detsamma som fattigdom. Jämlikhet förutsätter en fördelning av de resurser som har betydelse för människors frihet.

Därför är en generell, tillgänglig och behovsstyrd välfärd avgörande för människors livschanser. Den generella välfärden frigör nämligen människor ur den ekonomiska underordningens bojor. Vi blir inte beroende av våra egna ekonomiska tillgångar för att ta del av skola, vård och omsorg, och vi slipper ge upp stora delar av vårt eget liv för att ta hand om närstående som behöver sådana tjänster som man inte kan köpa på marknaden. Så har vi utvecklat den svenska modellen, som byggt på de allmännyttiga principerna att de resurser vi tillsammans avsätter att användas till gemensamma angelägenheter ska användas till just det som är tänkt samt att vi gemensamt bidrar efter förmåga så att välfärden finns när den behövs, fördelad efter behov. Det är mycket enkelt och tidlöst.

Fru talman! Från den politiska högern hörs ofta att jämlikhet är dåligt därför att det skulle stöpa alla i samma form. Det är kanske inte så konstigt. Det är ju faktiskt deras uppdrag. Men de har helt enkelt fel.

Jämlikhet handlar om likvärdighet och inte om lika liv. Det handlar om att ge människor villkor utifrån personliga förutsättningar för ett meningsfullt och gott liv. Därför handlar jämlikhet också om fördelningspolitik.

Nu ska vi erkänna att under alltför många år har klyftorna växt i både ekonomiska, utbildningsmässiga och sociala avseenden. Det är i flera avseenden en mycket dyster bild vi kan konstatera har växt fram i vårt land under alltför många år i samhällsutvecklingen.

I sammanhanget kan det vara lätt att bli modfälld. Men det är nu viktigt att politiken fokuserar på de uppgifter som kommer att vara helt centrala för åren framöver. Det handlar att leverera reformer som i akt och mening gör samhället och livet bättre för det stora flertalet.

Fru talman! Därför menar jag att den ekonomiska politiken framöver måste stärka det långsiktiga samhällsbygget och sätta tydligt fokus på just jämlikhet och fördelningspolitiken.

Det handlar bland annat om att arbetsmarknaden måste göras tryggare. Inkomstbortfallsprincipen ska gälla. Standardtrygghet ska upprätthållas. De tillfälliga förbättringarna av arbetslöshetsförsäkringen måste permanentas och sjukförsäkringen rustas upp så att människor kan lita på den.

En aktiv arbetsmarknadspolitik ska föras, och nya jobb ska växa ram. Människor ska få utbildning och omställning så att de kan ta de jobben. Efter ett långt arbetsliv ska man kunna leva på sin pension. Det är rimligt att åtminstone 70 procent av slutlönen finns där när man slutar sitt arbetsliv.

På detta bör politiken fokusera framöver. Hur rustas Sverige för framtiden? När människor är som mest utsatta, fru talman, måste samhället vara som starkast.

(Applåder)