Fru talman! Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov! För butiksbiträdet, undersköterskan och läraren, för industriarbetaren, rörmokaren och barnskötaren, för jordbrukaren, tågvärden och sjuksköterskan är det här en viktig princip. Man går upp tidigt, jobbar helg, skift och julafton och lämnar barnen på förskolan. Man gör sitt. Arbetslivet ger och arbetslivet tar, men alla är med och bidrar till det som alla får ta del av. Så kan vi bygga ett samhälle som håller ihop, och så finansierar vi ett av världens bästa välfärdssystem.
Men tyvärr är det inte så att var och en bidrar efter förmåga i dag. "Priset för att slippa svensk skatt: 300.000 kronor" - så löd rubriken till en granskning i Dagens industri häromveckan. Där avslöjas hur banker över lite vin och räkor säljer avancerade skatteupplägg med utländska holdingbolag till välbärgade svenskar. Aggressiv skatteplanering, skatteundandragande - kalla det vad du vill, men sjukt är det. I kletiga linjer slingrar sig mjuka ryggrader längs skatteparadisens stränder. Det är hånfullt och oanständigt hur man håller på.
Fru talman! Skatt är inget straff. Skatt är grunden i ett samhälle där även undersköterskan får cancervård, där dottern med funktionsnedsättning har någonstans att bo och där maken kan skola om sig när han blivit uppsagd, ett samhälle där alla har råd att plugga på universitet, ett samhälle där pappersarbetaren hemma i Grängesberg som åker hemifrån 05.15 varje dag vet att det finns sjukvård och ett trygghetssystem som tar emot honom om han skadas på jobbet och att han inte behöver bli fattig om han skadas eller blir sjuk.
Man kan ju förstå att folk blir förbannade, för det blir jag också. Varför ska inte Joppe och Poppe på Stockholms gräddhyllor betala sin andel i skatt när alla de som jobbar på bryggeriet hemma i Grängesberg gör det? Hur kan det ens vara så att butikskassörskan på Coop i Grängesberg skulle kunna betala en större andel av sin inkomst i skatt än butikskoncernens ägare? Jag tycker att det verkar som att en del människor inte kan bete sig som folk. Det är som om demokratiskt fattade beslut och samhällskontrakt inte gällde dem.
Fru talman! Ett tungt ansvar vilar nu på högerregeringen att ta vidare de förslag som Socialdemokraterna förberett. Låt dem inte komma undan nu! Man ska veta att vi, de socialdemokratiska rösterna i denna riksdag, inte kommer att vara tysta om man sviker i den här frågan.
(Applåder)