Herr talman! Idén bakom våra socialförsäkringar är lika briljant som sympatisk. Tanken är att vi tillsammans i en anda av solidaritet och gemenskap tar hand om varandra genom livets olika svängningar. Vi är inte ensamma; vi står tillsammans.
När människor från andra länder ska berätta om någonting utmärkande för vårt Sverige är det inte ovanligt att de efter Abba och Ikea nämner just olika aspekter av vårt socialförsäkringssystem, exempelvis den generösa föräldraförsäkringen.
I dessa tider av stor osäkerhet och snabb omställningstakt menar vi socialdemokrater att det är avgörande att slå vakt om våra allmänna trygghetssystem. Vad den nya regeringen vill är däremot mer oklart. I slottsavtalet nämns socialförsäkringsfrågorna knappt alls. I regeringsförklaringen görs en uppskattande referens till den förra borgerliga regeringens så kallade arbetslinje - en arbetslinje som för många blev ett snabbspår in i fattigdom och ännu värre ohälsa.
Det finns, herr talman, tyvärr skäl att påminna om hur det såg ut senast en borgerlig regering styrde Sverige. Då var det arbetslösa, kroniskt sjuka människor med livslånga sjukdomar och cancerpatienter som fick betala priset för skattesänkningarna. Närmare 100 000 personer slängdes ut ur sjukförsäkringen samtidigt som kön av sjuka växte utanför kommunernas socialkontor.
Samtidigt har det största partiet i det högerkonservativa regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, i opposition haft väldigt hög svansföring och nog skapat en hel del förväntningar när det gäller sjukförsäkring. SD har exempelvis krävt att människor som felaktigt blivit utförsäkrade ska få ekonomisk kompensation, att karensavdraget ska tas bort för sjukvårds- och skolpersonal och att det tillsätts en parlamentarisk kommitté för att ta fram en nationell strategi för det man kallar en mer human och hållbar sjukförsäkring. Med tanke på hur mycket annat som ska utredas i slottsavtalet hade det varit en ganska smal sak att tillsätta en parlamentarisk kommitté, om man nu verkligen hade menat allvar.
Tittar man i avtalet kan man dock konstatera att de skarpa förslagen helt och hållet saknas. Kanske är det som det brukar när det gäller högerpopulistiska partiers strävan mot makten. Först ställer man invandring mot välfärd. Sedan, när man har nått makt och inflytande, lyser de välfärdspolitiska satsningarna med sin frånvaro.
Från Socialdemokraterna menar vi att socialförsäkringarna är en grundbult i ett modernt välfärdssamhälle. Under vår tid vid makten har viktiga steg tagits för en tryggare och mer begriplig sjukförsäkring. Den förhatliga stupstocken har avskaffats, likaså den tidigare absurda prövningen av arbetsförmåga mot rena hittepåjobb. Regelverket vid bedömning av arbetsförmåga vid dag 180 har ändrats så att utförsäkringen numera kan skjutas upp om det finns goda förutsättningar för att den anställde kan återgå i arbete efter rehabilitering, något som har lett till en kraftig minskning av antalet människor som nekas sjukpenning. Den ekonomiska tryggheten för människor med sjuk- och aktivitetsersättning har förbättrats, och den viktiga inkomstbortfallsprincipen har stärkts.
Men vi är inte nöjda. I detta nu pågår flera viktiga utredningar som på olika sätt syftar till att stärka sjukförsäkringen. Det handlar bland annat om att se över de sjukskrivande läkarnas ställning i sjukskrivningsprocessen, liksom om att se över sjukersättningen och aktivitetsersättningen och hur väl inkomstbortfallsprincipen uppfylls.
Arbetet med att återupprätta tryggheten vid sjukdom behöver alltså fortsätta. Risken är dock överhängande att det arbetet nu avstannar eller i värsta fall rullas tillbaka. Det vore ett svek men samtidigt en bekräftelse på det många av oss misstänker, nämligen att Sverigedemokraternas löften på välfärdsområdet bara är tomma ord.
(Applåder)