Herr talman! Vi är helt överens om att arbetslivskriminaliteten är oerhört viktig att bekämpa, statsrådet.

Precis som du själv beskriver spänner arbetslivskriminaliteten över flera områden, och vill man diskutera problemen är det svårt att hitta ett enda statsråd som har ansvar för alla dessa frågor. Jag har diskuterat med det statsråd som just nu sitter bakom dig här i kammaren, som jag tagit upp tidigare. Det är alltså svårt att få till diskussionen, så när man vill diskutera en fråga är det bra att vara förberedd och kunna diskutera den fullt ut. Då duger det inte att skylla på att det inte är statsrådets område.

Jag påpekade också tidigare att arbetsmarknadsministern, det vill säga Johan Pehrson, inte ville komma hit och debattera. Då svarade Andreas Carlson att man inom regeringen tar ansvar för hela regeringens politik, och det förväntar jag mig att statsråd faktiskt gör.

De a-krimcenter som har inrättats är som sagt en viktig del i detta arbete. Vi har tidigare haft myndighetsgemensam samverkan som har varit ganska framgångsrikt, och vi måste jobba med det. Det är också viktigt att statsråden förstår sin roll och att de klarar av att tänka lite utanför sitt eget stuprör när de diskuterar och debatterar dessa frågor.

Jag noterar att statsrådet verkar tycka som jag, det vill säga att vi inte ska ha några undantag i detta. Undantag i lagstiftningen brukar nämligen vara den kriminellas bästa vän, för det är så de hittar kryphålen i lagstiftningen. Vi ser det i många olika sammanhang; så sent som i januari eller februari avgjordes ett ganska viktigt mål i hovrätten som Ekobrottsmyndigheten drev mot ett stort byggföretag. Man lyckades bevisa att 19 löntagare, tror jag, var här och jobbade utan tillstånd.

Det finns en hel del regler som gör detta väldigt svårt och som man borde titta närmare på. Man borde försöka få bort de olika undantagen så att det är samma regler som gäller. Då är det viktigt att man orkar lyfta blicken över gränserna - och också orkar tänka utanför sitt eget stuprör.