Fru talman! Först vill jag verkligen tacka Serkan Köse och Sofia Amloh för att ni har ett så starkt engagemang i frågan. Det finns så många politiker i alla möjliga olika partier som har ett så konstigt engagemang i så konstiga frågor. Men ni är engagerade i det viktigaste som finns: att vuxna, friska människor ska gå till ett arbete.
För detta är ansvaret delat. Det är delat på så sätt att politik ska skapa goda förutsättningar genom allt från förskolor till toppforskning i det reguljära utbildningssystemet. För alla som kan ha fallit emellan på vägen ska det finnas chans till komvux, yrkesvux och yrkeshögskola. Det ska finnas möjligheter till arbetsmarknadsutbildningar. Det ska finnas möjligheter till subventionerade anställningar för att få en hjälp in och en upprampning till ett reguljärt jobb i framtiden. För det är så viktigt att man är självförsörjande. Det är så viktigt för friheten för individen, och det är så viktigt för att man ska kunna vara med och bidra som samhällsbyggare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om vi ska klara framtidens behov av sjukvård och fler äldreboenden och om vi ska klara de extremt högt ställda klimatmålen måste vuxna, friska människor jobba. Det är ett delat ansvar.
Från regeringens sida tror vi mycket på möjligheter och krav. Vi tror att vi måste vara tydliga med arbetslinjen, med utbildningslinjen och inte minst med språklinjen, för vi vet att de 400 000 människor som i dag är arbetslösa ofta har språkliga tillkortakommanden. Man har inte lärt sig svenska tillräckligt bra.
Jag vill bara säga tack till ledamöterna för engagemanget. Jag kommer dock att tjata och återkomma med denna ingång, för det är ett delat ansvar. Vuxna, friska människor har ett personligt ansvar för att försörja sig - när det finns jobb. För det är ju även den frågan, som ni också pekar på. När det finns 200 000 lediga jobb är det något som har gått fel i matchningen. Det har blivit en så kallad missmatchning.
Jag kan internationellt sett konstatera att när vi samlas under det svenska ordförandeskapet med Europas arbetsmarknadsministrar är de imponerade. De är imponerade av parternas starka ansvar för en modell som oftast skapar arbetsfred, som löser konflikter och som höjer reallöner över tid - något som nu har fått sig en rejäl smäll i den lågkonjunktur- och höginflationsekonomi som Sverige har sedan något år tillbaka.
Jag kan också konstatera att det finns en väldigt positiv syn på Sverige. Sedan regeringen tillträdde upplevs det tydligen som att vi kommer att hantera både energifrågor, utbildningsfrågor och trygghetsfrågor. Det är därför vi ser att man nu, förutom tidigare investeringar som har gjorts, investerar stort i Ludvika och i Karlskrona. Räknemaskinerna på de här företagen kan ju ha fel, men jag tror att de kan ha rätt. Man tror på Sverige, och man tror att vi kan lösa de utmaningar som finns så att det är väl värt att investera i Sverige. Här finns duktiga och hårt arbetande människor.
Vi gör på kort sikt olika satsningar. WHO bestämde alldeles nyligen att pandemin nu är officiellt avslutad som pandemi. Här i riksdagen är den sedan länge avslutad - praktiskt. Man ser väldigt tydligt att vi kan återgå till att satsa på till exempel vuxenutbildning, yrkesvux och yrkeshögskolor. Det har vi med oss i vårändringsbudgeten för att rusta för eventuellt sämre tider eller för att detta ska användas av de personer som i dag inte använder det. Vi har program för att förändra sfi och för att förändra etableringen så att fler människor först och främst ska lära sig svenska för att få förutsättningar att sedan komma i jobb. Det är vägen.