Fru talman! Jag har egentligen inget att tillägga mer än att det är en definitionsfråga om partipolitiska lotterier är allmännyttiga eller inte. Jag tycker inte att man kan jämföra partier med den lokala fotbollsföreningen som ska finansiera sina fotbollar och matchtröjor och att man genom att ha särregler för sig själva ska kunna finansiera en valrörelse för en viss politisk inriktning.

Det handlar verkligen om särregler för Soialdemokraterna själva. Fallet från 2018 med telefonförsäljning är ett uppenbart lagstiftningsskrivande och framförande för att gynna det egna partiet och den egna verksamheten. Om jag ringer till Gun, 65, på telefon och försöker sälja någonting gäller i dag krav på skriftlighet för alla, förutom för det partiets eget lotteri.

Det är klart att det inte blir tydligt för pensionärer i Sverige som riskerar att bli utnyttjade att det finns ett undantag som de inte känner till för lotterier som gäller för alla andra i samhället. Om man verkligen hade brytt sig om att människor blir utnyttjade hade man inte infört ett litet undantag bara för sig själva som gör att man får sälja saker till äldre personer på det här sättet. Det är klart att det är problematiskt.

Det är ännu mer problematiskt när en majoritet i riksdagen har sagt att vi inte ska ha det på det här sättet. Socialdemokraterna valde att skriva ihop sig med de andra partierna men gjorde ingenting på fyra år när man hade makten. Det är det stora problemet vi har i Sverige med de här lotterierna. Problemet är inte att regeringspartierna försöker ta bort en socialdemokratisk finansieringskälla, utan att Socialdemokraterna har skapat en egen lagstiftning där de har satt sig själva före pensionärers rättigheter och möjligheter i livet. Det är tydligt i fallet med telefonförsäljning.

(Applåder)