Fru talman! Det är klart att det behövs en bred palett av många olika åtgärder för att stärka säkerheten både på kort sikt i det akuta läget och på lång sikt. Det är ju ingen som tror att de säkerhetspolitiska hoten kommer att vara borta i morgon, om ett år, om två år eller om tre år. Vi har ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge i världen.

Jag kan på ett sätt förstå att oppositionen ställer de här frågorna. Jag tycker att det är rätt och riktigt att man granskar regeringen. Det kan jag ha förståelse för. Det hör också lite till det politiska spelets natur att oppositionen ska kritisera regeringen för att göra för lite och för långsamt.

I det här fallet blir jag dock samtidigt lite konfunderad, fru talman, över att man väljer den angreppsvinkel som man gör. När det kommer varningar från den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Totalförsvarets forskningsinstitut och Säpo och vi gång på gång ser exempel i medierna på hur Sveriges lärosäten utsätts för säkerhetspolitiska risker borde oppositionen vara upprörd för att regeringen gör för lite och ligga på för att den ska göra mer. Nu väljer man i stället att ge sig på regeringen för att den gör för mycket. Jag är något konfunderad över att man väljer den angreppsvinkeln när vi ser hur Kina, Iran, Ryssland med flera länder utmanar västvärlden.

Jag tycker att det är ansvarsfullt av den här regeringen att stärka den akademiska friheten genom att skydda våra lärosäten och studenter mot yttre hot. Jag hade kanske önskat att oppositionen drev på lite mer i den riktningen i stället för att kritisera regeringen för att göra för lite. Vi ska komma ihåg att det som faktiskt äventyrar vår forskning och vår fria akademi allra mest är de yttre hoten, inte att den här regeringen tar säkerhetspolitiken på allvar.

(Applåder)