Fru talman! Det jag tänker på kan man relatera till det tidigare inlägget från Sverigedemokraterna.

Jag har svårt att se att det är en vänster-höger-skala i den fråga vi diskuterar nu. I stället är skalan frihet versus auktoritärt. Det är det som är det intressanta.

Och det handlar väl om själva förfarandet. Det går ju till så att man har ett antal nomineringspersoner som föreslår styrelser, och sedan fastställer regeringen ett förslag. Nomineringspersonerna var klara med sina förslag redan i början av året. Men fyra dagar innan styrelserna skulle tillträda, den 27 april, fick nomineringspersonerna uppdraget att ringa runt till alla styrelsemedlemmar och säga att nu är det så att det blir 17 månader i stället för tre år.

Någonting har gått väldigt snabbt här, och det som hela akademin känner är att det här liksom inte stämmer. Hur kan man ha en säkerhetspolitisk orsak bakom ett sådant hastigt agerande när det är en åtgärd som ska bli verksam först om två år? Det är någonting som verkar lite märkligt.

Jag tänker också att kompetens i fråga om säkerhetspolitik - eller jämställdhet eller hållbarhetsfrågor eller trakasserier - sätter man ju inte i styrelser. Det är en kompetens som rektor som operativ chef för en myndighetshögskola ska se till att han eller hon har på sitt lärosäte.

Det är precis därför akademin har blivit så upprörd. Lärosätenas självstyre kringskärs nu när regeringen går in och bestämmer vilka kompetenser som ska sitta i styrelsen.

Återigen, ledamoten Malm: Finns det någon förståelse för att alla landets rektorer uppvaktar utbildningsministern och är väldigt oroliga?