Fru talman! Då är vi där igen. Principen om armlängds avstånd är i grunden, så som den tillämpades i Storbritannien på 1950talet och när den blev princip i Sverige, till för att skydda kulturskapare mot auktoritära ideologier som vill styra konsten för sina egna syften. Det är vi helt överens om.

Problemet är att i den kulturproposition som Socialdemokraterna drog genom riksdagen 1974 ville man uttryckligen utmana den kommersiella konsten och kidnappa den skattefinansierade konsten. Sedan tillsatte man olika myndigheter, delegationer och tjänstepersoner som drev en viss form av politik. Därmed ställde man sig och kramade politiken, höll ut armen och sa att det är armlängds avstånd som gäller. Det är ett problem som vi ofta ser inom socialdemokratin, och det är för att Sverige är ett land som präglas väldigt mycket av den socialdemokratiska ideologin. Det är ett problem. Därför kommer vi att utmana det. Så enkelt är det.

Vad Björn Söder har sagt betackar jag mig för att kommentera. Det är någonting som han får stå för. Det jag pratar om är en ideologi som ligger till grund för detta, och jag utvecklar gärna det i den debatt och de samtal som man kan ha i en öppen, demokratisk miljö - eller borde kunna ha, i alla fall.

Tyvärr är det svårt i Sverige att ha vissa former av debatter just för att de är så stigmatiserande. Man blir kallad för alla möjliga saker så fort man lyfter vissa frågor. Men som jag sa i det förra replikskiftet tycker jag att debatten är sund och tydlig. Jag tycker att vi ska kunna ha den här typen av debatter i en demokrati utan att det behöver betyda att allting som händer är otroligt farligt.

(Applåder)