Fru talman! Tack, Roland Utbult, för svaret! Det är det som jag oroar mig för: att man har fokus på symboliska frågor i stället för att faktiskt satsa på att genomföra konkreta förändringar som skulle ge alla barn möjligheter.

Som Roland Utbult lyfter är klassperspektivet väldigt viktigt för oss i Vänsterpartiet. Vi ser att barn som kommer från hem där man inte har läsvana och inte har några böcker hemma är beroende av att få ta del av litteratur och få en guidning i skolan, till exempel genom undervisningen i svenska men också genom att möta utbildade skolbibliotekarier.

Det är detta som är haken här. Jag tycker att man satsar på fel saker. Vill man att barn ska ta del av litteratur handlar det inte om listor som en expertkommitté ska ta fram. Det handlar om bättre villkor för lärarna och om bättre skolbibliotek. Framför allt handlar det om en förändring som gör att vi har bemannade skolbibliotek. I dag är det väldigt få av landets elever som har tillgång till litteratur i sin skola. Det är anmärkningsvärt.

Många skolor har också svårt att köpa in böcker för att de inte har utrymme för det i sin budget. Det är så verkligheten ser ut. Det finns ingen stor efterfrågan på litteraturlistor från någon expertkommitté.

Det finns kunskap redan i dag. Svensklärarna har lång utbildning. De har läst litteraturhistoria, och det finns också krav i kursplanerna på att man ska ta upp det i sin undervisning. Det finns antologier med ett urval av våra viktiga historiska litterära verk. De finns samlade där, och barnen får ta del av dem.

Jag tror att skon klämmer någon annanstans. Jag tycker till exempel att vi ska ha en nationell kulturgaranti och ett kulturlyft för skolan där vi garanterar alla barn kultur i deras vardag i skolan. Så kan vi möta alla barn, och då spelar det ingen roll om man har föräldrar som har en tjock plånbok och kulturvanor som gör att de tar med barnen på teater och museum. Det är skolan som ska ha den viktiga rollen.