Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga motioner.

Jag vill lyfta fram kulturkanon och hur vi kristdemokrater ser på den. Dessutom ska jag säga något om armlängds avstånd.

Kulturkanon finns med i Tidöavtalet, så den kommer att bli av. Ett uppdrag ska ges att tillsätta fristående expertkommittéer i syfte att inom skilda kulturformer ta fram förslag på svensk kulturkanon. Tillsättningen av ledamöter i expertkommittéerna ska utgå från konstnärlig kompetens inom respektive område.

Förutom värdefulla och betydande litterära och kulturella verk som kan väcka förnyat intresse för litteratur handlar det om andra kulturyttringar, som film, musik och scenkonst.

Fru talman! Vi har från Kristdemokraterna länge hävdat att kulturkanon kan vara ett inkluderande verktyg för bildning och att en kulturkanon också kan öka gemenskapen bland barn och unga. Problemet i dag är inte att barn och vuxna tar del av kulturella aktiviteter för ofta, utan för lite.

Kulturkanon kan göra att vi talar mer om kultur. Det talas för lite om kultur, inte för mycket. Förhoppningsvis leder framtagandet av kulturkanon till en diskussion. Så kom igen, oppositionen: Bli med i stället för att vara så negativa!

Det blir en utmaning för alla, inte minst för lärare, att ha en kulturkanon att utgå ifrån. Och vad är livet utan utmaningar? Jag har arbetat som lärare i många år och vet att jag har en hel del makt när det gäller att ta fram lämpligt material till mina elever - sådant som väcker intresse. Kan vi få in en kulturkanon i läroplanen blir det ett viktigt inkluderande verktyg för bildning.

Fru talman! Jag ska säga något om armlängds avstånd, som har blivit en het potatis på sistone. I Tidöavtalet står tydligt: "Kulturpolitiken ska värna kulturlivets oberoende." Det står också att "principen om armslängds avstånd ska upprätthållas". Jag skulle egentligen kunna avsluta här. Politiker ska inte gå in och peta i tablån eller programinnehållet, utan skapa förutsättningar.

Sedan får vem som helst ha åsikter om vad som helst - och det har människor. Föräldrar kan till exempel reagera på kulturyttringar som man upplever som tveksamma för sina barn. Det har man rätt till, och jag är övertygad om att det också görs. Föräldrar skulle kunna vara ännu mer vakna när det gäller reaktionen på vad som händer både i kulturlivet och på andra håll.

Men har då konsten och kulturen varit så fri tidigare? Man har nämnt rapporter i debatten. Det finns en från MUCF, alltså Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Det finns också en rapport från Myndigheten för kulturanalys som heter Så fri är konsten. Där framgår att konsten inte har varit så fri som vi kanske har trott. Jag tar mig friheten att använda rapporten i debatten här. Ansökningarna om att få offentliga bidrag har ofta styrts genom ansökningshandlingar där det krävs att man uppfyller vissa kriterier för att få bidrag. Detta är allvarligt. Ett stort antal kulturarbetare har låtit bli att söka bidrag för att det har funnits krav på olika kriterier, till exempel att den bidragssökande ska måla feministiskt.

Fru talman! Vi kristdemokrater värnar den konstnärliga friheten och kulturlivets oberoende.