Fru talman! Ett av barnen där hemma har nyligen läst i skolan om Sveriges nationella minoriteter och hur vi historiskt har behandlat människor för att de är annorlunda. Detta har gjort honom förfasad. Varför hade vi lagar som tvingade vissa minoriteter att hela tiden flytta? Varför hade vi bestämmelser som gjorde att man inte fick använda sitt eget språk? Varför kunde man inte gå i skolan på samma villkor som andra? Frågorna har varit väldigt många om hur vi historiskt har hanterat minoriteter, om hur situationen ser ut i dag och om att man inte behöver välja att vara det ena eller det andra utan kan vara både och.

Vem är det som avgör ens identitet? Det måste alltid vara den enskilde individen själv som bestämmer sin tillhörighet. Minoritetspolitiken ska underlätta och skapa möjligheter för individer att själva avgöra. Det är genom människors val som språk hålls levande och förs vidare till nästa generation, precis som vi hört om älvdalskan, och det är människor själva som bevarar, förändrar och förnyar minoriteters kulturtraditioner.

Fru talman! Det handlar om att kunna identifiera sig själv som både och, inte antingen eller. Man ska inte tvingas välja mellan att vara same eller svensk, sverigefinne eller svensk, rom eller svensk, jude eller svensk, tornedaling eller svensk. Det handlar om att kunna välja både och. Samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar har utvecklat sin kultur på svensk mark sedan mycket lång tid tillbaka och måste även fortsättningsvis ha möjlighet att göra det.

I ett tidigare anförande i dag har jag berört den utsatthet som vi ser att den judiska minoriteten utsätts för i dag. Tyvärr förekommer allt från brandbomber mot synagogor till hakkors i offentliga miljöer. Arbetet för att motverka antisemitism är viktigt och omfattande. Den nationella planen mot rasism har flera tagit upp. Åtgärdsprogrammet för arbetet mot antisemitism ligger sedan tidigare fast, och en utredning om en nationell strategi för stärkande av judiskt liv ska presenteras i december, vilket vi ser fram emot. I början av året tillsattes också en tvärdepartemental grupp med statssekreterare som ska samverka med bland annat representanter för den judiska minoriteten för att komma åt problemen med antisemitism.

Fru talman! Antiziganism är ett annat område som behöver beröras. Målet för romsk inkludering är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Tyvärr visar den rapport som Länsstyrelsen i Stockholm genomfört att arbetet avstannade under pandemin, även om det finns vissa ljusglimtar som lyfts fram. Bland ljusglimtarna finns att Arbetsförmedlingen utvecklat en ny service för att kunna erbjuda både muntlig och skriftlig kontakt på romani chib och att Statens kulturråd har arbetat med en nationell läsambassadör som bidragit till att romer fått ökad tillgång till litteratur, läsning och eget skrivande. Men det är uppenbart att det finns mer att göra för att nå målet till 2032, och det är angeläget att myndigheterna återupptar arbetet igen nu när pandemin är över.

Fru talman! Jag inledde med att berätta om sonens nyförvärvade kunskaper. Vi liberaler har vid flertalet tillfällen när nationella minoriteter debatterats här i kammaren lyft fram vikten av att skolan ger kunskap om nationella minoriteter. Jag kan nöjt konstatera att kursplanerna för mellanstadiet har uppdaterats för att synliggöra samtliga nationella minoriteter, vilket i praktiken innebär att judarna, romerna, urfolket samerna, sverigefinnarna och tornedalingarna uttryckligen omnämns i kursplanerna och inte bara klumpas ihop som minoriteter. I kursplanerna för högstadiet har den svenska minoritetspolitiken och dess framväxt lyfts fram. På så sätt är det inte bara mitt barn utan alla elever i Sverige som får kunskap om de nationella minoriteterna. Detta leder förhoppningsvis inte bara till ökad kunskap utan också till ökad förståelse i framtiden.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.