Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 16.

Det här betänkandet rör frågor om de nationella minoriteterna. Även urfolket samer och deras frågor ingår. Vänsterpartiet har väldigt många förslag som tas upp i betänkandet. Jag kommer inte att prata om alla, men vi har förslag som rör judiskt liv, romsk inkludering och samiska rättigheter. Vi har även vissa förslag som inbegriper alla de nationella minoriteterna.

De nationella minoriteterna i Sverige är samer, som också är ett urfolk, sverigefinnar, tornedalingar inklusive kväner och lantalaiset, romer och judar. I de nationella minoritetsspråken omfattas de samiska språken, finska, meänkieli, romani chib inklusive alla varieteter samt jiddisch.

Sedan 2000 är minoritetspolitiken ett eget politikområde. Den nationella minoritetspolitiken inrättades som en följd av att Sverige ratificerade två Europarådskonventioner: minoritetsspråkskonventionen och ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.

Detta gjordes av goda skäl. Förtryck av nationella minoriteter och en politik för tvångsassimilering är en mörk del av Sveriges historia som på många sätt fortfarande är obearbetad och som lever kvar och har konsekvenser även i vår tid. Människor har osynliggjorts och kartlagts på ett diskriminerande sätt enbart för att de tillhört en minoritet. Den tidigare assimileringspolitiken medförde att människor var tvungna att förneka sitt ursprung och sluta tala sitt språk för att inte bli uteslutna från majoritetssamhället.

Genom internationella avtal har Sverige sedan ratificeringen 2000 förbundit sig att skydda och stärka samtliga nationella minoriteters samt urfolkets rättigheter till identitet, språk, kulturarv och religion. Men mycket återstår att göra.

Vänsterpartiet anser att möjligheterna att använda det egna språket i kontakt med myndigheter behöver utökas och gälla alla talare av ett nationellt minoritetsspråk oavsett var i landet de bor. Även utbildningen i, på och om de nationella minoritetsspråken samt de nationella minoriteternas kultur och kulturarv behöver utvidgas, liksom möjligheten att få vård och omsorg av personal som talar det egna modersmålet.

Ett annat självklart demokratiskt krav är att alla som tillhör en nationell minoritet ska ha möjlighet att medverka i beslut och ta till vara sina intressen inom samtliga samhällsområden. Fortfarande förekommer diskriminering, rasism och hatbrott mot människor som tillhör någon av de nationella minoriteterna eller urfolket. Av denna anledning behöver vi ständigt fortsätta att förbättra och utveckla rättigheterna för den nationella minoritetsbefolkningen och urfolket.

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft den 1 januari 2010. Lagen ska garantera Sveriges samtliga nationella minoriteter ett grundskydd samt särskilda rättigheter för den som bor i en kommun som tillhör ett förvaltningsområde för samiska, meänkieli eller finska - en kommun kan givetvis även vara förvaltningsområde för flera minoriteter samtidigt.

Lagens grundskydd ska dock som sagt tillämpas i hela Sverige. Grundskyddet innebär bland annat att förvaltningsmyndigheter ska informera nationella minoriteter om deras rättigheter, skydda och främja minoritetskulturen och språken samt ge de nationella minoriteterna möjlighet att påverka i frågor som berör dem och samråda med dem.

För ungefär ett år sedan lämnade Lennart Rohdin på uppdrag av Sverigefinländarnas delegation en rapport som riktade väldigt skarp kritik mot Sveriges minoritetspolitik. Trots att det då hade gått 23 år sedan riksdagen beslutade att Sverige skulle ansluta sig till minoritetskonventionerna och Sverige fick en nationell minoritetspolitik, trots att det då var nästan 13 år sedan lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft i Sverige och trots att denna lag skärptes ytterligare för bara fyra fem år sedan konstaterar Lennart Rohdin att endast ett fåtal kommuner och regioner lever upp till de krav som lagen stadgar och som givetvis gäller för samtliga av dessa.

Vidare är uppföljningen av minoritetspolitiken alldeles för svag, och minoriteternas förtroende för uppföljningsmyndigheterna är väldigt lågt.

Det var bra att den förra regeringen lade fram ett handlingsprogram för bevarande och främjande av de nationella minoritetsspråken. Men frågan är så akut att mer behöver göras. Vänsterpartiet har som sagt lagt fram många olika förslag, som man gärna får läsa mer om i betänkandet.

Vi är väldigt oroliga. Kammaren brukar alltid vara enig om vikten av de nationella minoritetsspråken och om att språkfrågan är akut för samtliga minoriteter. Trots det händer inte särskilt mycket. Ibland behöver man faktiskt gå från ord till handling. Men vi ser som sagt positivt på att den förra regeringen ändå tog fram ett handlingsprogram och hoppas att de ungefär 40 miljonerna per år ska leda till att det blir verkstad.

Lennart Rohdins utredning visade som sagt att kommunerna inte följer lagarna, trots att de har funnits under lång tid i Sverige. Mer än hälften av kommunerna har inte ens tagit fram en handlingsplan för sina nationella minoriteter och för hur man ska hantera frågan utifrån lagen. Det är givetvis ett underbetyg till den här församlingen att vissa lagar inte följs och att det tar lång tid. Vissa lagar brukar implementeras från dag ett, medan det för vissa har dröjt flera år och utan att något konkret egentligen har hänt.

Därför anser Vänsterpartiet att det tyvärr för en gångs skull behöver jobbas med inte bara morötter, som man annars gärna brukar göra, utan kanske också med någon form av piska på kommunerna för att de ska efterleva denna viktiga lag. Den reservation jag yrkade bifall till handlar om just det, om genomförande, tillsyn och även uppföljning av minoritetspolitiken och att lagen följs av kommunerna. Vi anser att man bör utreda det.

Jag vill också säga något kort om älvdalskan. Det finns ett jättestarkt engagemang i Älvdalen. De har kämpat på. Det är beundransvärt, eftersom de tyvärr verkligen jobbat i motvind. De vill gärna att älvdalskan ska få status som minoritetsspråk. Det löser tyvärr inte alla problem, vilket vi kan se när det gäller dagens minoritetsspråk. Hade det hjälpt att bara bli erkänd hade vi inte haft den situation som vi tyvärr har med de andra minoritetsspråken.

Vänsterpartiet och Centerpartiet har en gemensam reservation om just erkännande av älvdalskan. Jag hade tyvärr inte möjlighet att besöka Älvdalen den här veckan, men jag vet att flera i utskottet gjorde det och fick lära sig mycket. Vissa tidigare talare har talat om älvdalskan och att man vill utreda frågan. Vår och Centerpartiets reservation handlar just om att utreda frågan. Det finns alltså alla skäl för riksdagens kammare att rösta bifall till vår reservation senare i dag.