Protokoll 2022/23:106 Onsdagen den 10 maj

ärendedebatt / Minoritetsfrågor
Anf. 24 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Den svenska minoritetspolitiken har under många och långa decennier varit föremål för diskussion: Hur ska minoriteter och urfolk i Sverige få sina rättigheter tillgodosedda? Vilka ska dessa rättigheter vara? Och hur ska de tas om hand?

Vi har gjort stora framsteg över tid. Sverige har ett inte alltför ljust förflutet när det kommer till hur man har valt att hantera sina rättigheter och sitt urfolk. Det handlar om hur man har valt att hantera språkfrågor, kulturella frågor och en rad olika omständigheter som har varit avgörande för att bevara lokala kulturer, minoritetskulturer och urfolkskulturer.

Som nämndes tidigare har stora delar av konstitutionsutskottet fått möjlighet att besöka Älvdalen i veckan. Det var ett intressant besök med ett späckat program från början till slut. Jag tror att jag inte var helt ensam om att känna mig välinformerad när jag i måndags lämnade Älvdalen tillsammans med kollegorna.

Slutsatsen blir att vi har en fantastisk variation i Konungariket Sverige. Det finns många lokala företeelser, minoritetsföreteelser och urfolksföreteelser som gör Sverige till ett rikt land att leva i, med en variation som både är inhemsk och inflyttad och med en kunskap om kulturella företeelser som för stora delar av befolkningen kanske har gått förlorad.

Älvdalskan är ett intressant exempel på hur ålderdomliga språkuttryck har levt kvar i en liten del av Sverige. Om älvdalskan är ett språk, om den ska det erkännas som ett officiellt minoritetsspråk i Sverige och hur det i så fall ska gå till är väl någonting man får fundera över.

Balansgången är viktig att vandra även här. Konstitutionsutskottet har ansvar för många frågor där man behöver gå en svår balansgång mellan tungt vägande intressen. Minoriteters intressen och urfolks rättigheter, men också majoritetsbefolkningens intressen och rättigheter, måste ständigt vägas på guldvåg för att vi ska finna en väg framåt som är legitim.

En fara om man går för långt åt det ena eller det andra hållet, till förmån för eller till men för våra minoriteter, är att legitimiteten i arbetet skadas - antingen hos minoriteten i fråga, som upplever sig åsidosatt, bortglömd och nedprioriterad, eller hos majoritetsbefolkningen, som upplever att man får otillbörliga fördelar som företrädare för en minoritet eller en del av en minoritet eller ett urfolk.

Detta är svåra legitimitetsproblem som måste vägas av vid varje enskilt tillfälle, fru talman. Och jag tror inte att något utskott är bättre skickat att göra det än just KU, där vi har den här fantastiska traditionen av att kunna sitta ned, respektfullt bryta perspektiv mot varandra och finna vägar framåt som är ansvarstagande och långsiktiga, där vi slår vakt om viktiga värden men också klarar av att göra svåra prioriteringar.

Jag vill särskilt belysa den problematiska situation som det judiska livet utsätts för i Sverige just nu, fru talman. Den svenska judiska gruppen har under alldeles för lång tid upplevt sig hårt ansatt av andra grupper i samhället. Säkerhetssituationen kring synagogor och andra byggnader som används för judiskt kulturliv har blivit i praktiken ohållbar. Man lämnar judiska församlingar - inte för att man inte vill stötta det judiska livet, inte för att man inte känner sig som en del av den judiska gruppen utan för att kostnaderna för att vara medlem i en judisk församling som bevarar detta judiska kulturarv blir alltför höga då kostnaderna för fysisk säkerhet mot våld skenar.

I en demokrati som Sverige, som har fokus på att man som vanlig medborgare ska ha rätt till sin kultur, sin religion och sitt språk, är detta såklart en fullständigt oacceptabel utveckling och någonting som vi måste fortsätta att arbeta för att komma till rätta med. Motsättningar i samhället kan såklart få olyckliga uttryck, men vårt ansvar som företrädare för staten måste alltid vara att de grundläggande rättigheter vi har i vår grundlag - till vår kultur, vår religion och vår frihet att utöva dessa - måste kunna utövas på ett fredligt sätt i vårt land.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag till beslut.