Herr talman! Livet i våra sjöar, hav och älvar utsätts för hot från flera olika håll. Mänsklig exploatering i form av överfiske, övergödning och vattenkraft har pressat flera fiskbestånd till ruinens brant. Nu krävs kraftfulla politiska åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Vi har de senaste åren ständigt nåtts av nya larm om situationen för strömmingen i Östersjön. Kustfiskare och forskare vittnar om att mängden stor strömming har minskat kraftigt. Den strömming som är kvar är så liten att den inte längre går att använda till beredning eller försäljning. Det säkraste sättet att hjälpa bestånden att återhämta sig vore att minska fiskekvoterna och begränsa det storskaliga industriella fisket. Större delen av den fisk som tas upp av dessa fartyg hamnar inte på människors tallrikar utan blir till foder för odlade laxar och för minkar i pälsindustrin. Vem som helst kan se att något är fundamentalt fel med fiskeriförvaltningen.

Förra mandatperioden röstade riksdagen för att flytta ut trålgränsen. Det var ett mycket glädjande beslut. Trålgränsen skapades en gång för att skydda lekande och uppväxande bestånd vid kusten och på samma gång gynna det småskaliga lokala fisket. Allteftersom bestånden av strömming i Östersjön har blivit mindre har det blivit tydligt att det skyddet behöver stärkas. Tyvärr tog inte den förra regeringen riksdagens beslut på allvar. Det gör inte heller den nuvarande regeringen, eftersom trålfiskestoppet bara genomförs som ett försök i vissa områden.

Herr talman! När det gäller torsken har läget varit allvarligt länge. Östersjön hade förr ett av världens största bestånd av torsk. Men det har nu kollapsat till följd av årtionden av överfiske och andra miljöproblem. Trots de senaste årens fiskestopp finns ingen vändning i sikte. Situationen ser inte bättre ut i Västerhavet. Trots forskares varningar tilläts överfisket länge fortsätta. Kortsiktiga ekonomiska intressen prioriterades framför långsiktig hållbarhet. Låt oss inte fortsätta göra samma misstag.

Än i dag fångas torsk i Östersjön i form av bifångst. Landningsskyldigheten innebär att det är olagligt att kasta tillbaka dessa bifångster i havet, men vi vet att det ändå sker till följd av bristande fiskerikontroll. Det gör det också svårt för forskarna att bedöma beståndens verkliga storlek.

Herr talman! I Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan från 2020 finns förslag om skyddade marina områden. Förslaget är att minst 30 procent av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddade till 2030 och att minst 10 procent av territorialvattnet och den ekonomiska zonen ska vara strikt skyddade.

Det är mycket viktiga förslag. Skyddade områden är något som efterfrågas av kustfisket. De behövs för att ge fiskbestånden möjlighet att växa till sig. Utflyttning av trålgränsen och införande av fler och större fiskefria områden är några viktiga åtgärder för att förhindra att fler fiskbestånd kollapsar och för att ge hotade bestånd möjlighet att återhämta sig.

Herr talman! En av de fiskarter som har drabbats allra hårdast av människans framfart är ålen, som i dag står på kanten till utrotning. Beståndet är decimerat av decennier av överfiske, och precis som för andra arter stoppar vattenkraften ålarna från att nå sina forna livsområden. Internationella havsforskningsrådet förordar ett totalt fiskestopp.

EU:s beslut att freda ålen sex månader om året är i det här läget helt otillräckligt. Än värre, och än mer obegripligt, är dock Sveriges val att förlägga fiskestoppet till den period då ålfisket är som minst. De som vurmar för att behålla ålfisket brukar hänvisa till att det är en tradition. Men en tradition brukar vara något man ser framför sig kunna fortsätta med långt in i framtiden. Det enda rimliga vore därför att göra allt vi kan för att stärka ålbeståndet nu, för att undvika att ålen försvinner helt och hållet. Utan ålar - inget ålfiske.

Herr talman! Om vi fortsätter med överfiske kommer fisken att ta slut. Har vi ingen fisk att fiska har vi inte heller någon fiskenäring kvar, vare sig storskalig eller småskalig. Att värna om det svenska yrkesfisket innebär att vi måste värna om fiskbestånden och de ekosystem de är en del av. Tyvärr för regeringen vidare den sorgliga traditionen att förespråka högre fiskekvoter än vad som av forskarna anses hållbart.

Vi har historiskt varit alltför långsamma med att agera. Det har gett oss utarmade hav, fiskbestånd i obalans och ett småskaligt fiske på utdöende. Det är något som vi behöver ta på absolut största allvar. Därför behöver vi agera nu för att begränsa industrifisket, flytta ut trålgränsen, skydda hotade arter och etablera en förvaltning som strävar efter långsiktig hållbarhet och inte efter kortsiktig ekonomisk vinst för ett fåtal.

Vänsterpartiet vill se ett fiske som utgår från den svenska kusten, där fisken fångas och landas lokalt, och som bidrar till lokal beredningsnäring och turism. En sådant fiske skulle vara i samklang med naturen och havets ekosystem.

Jag yrkar bifall till reservation 9.