Fru talman! Kristdemokraterna är, precis som andra partier i denna kammare, pådrivande för en hållbar fiskeripolitik. Syftet är att havets resurser ska förvaltas långsiktigt och att människan ska kunna bedriva ett hållbart fiske som minimerar den negativa påverkan på havsmiljön. Samtidigt ska yrkesfiskares, fritidsfiskares och kustbefolkningens intressen beaktas.

Kristdemokraterna vill ha levande skärgårdar med plats för boende, näringsidkande och turism. Fisk ska i första hand fångas för att tjäna som människoföda. Fisket ska vara långsiktigt hållbart, och havsmiljön ska bevaras. Ett för stort fiskeuttag gynnar ingen utan resulterar långsiktigt i att såväl fisken som fisket dör ut.

Fiskeripolitiken hänger nära samman med havsmiljöpolitiken. Haven utgör känsliga ekosystem där de olika arterna har viktiga roller. Om en art försvinner eller minskar kraftigt rubbas balansen i havens känsliga ekosystem.

På senare år har det skett en positiv utveckling av bestånden för några arter samtidigt som det fortfarande är problem för andra, inte minst i Östersjön som vi har hört här tidigare. Arbetet inom EU, där fiskeripolitiken i första hand utformas, behöver därför fortsätta med ett helhetsfokus på havet och fisket.

Fru talman! Den svenska fiskerinäringen lyder inte endast under ett regelverk, utan den lyder under många olika och ibland dessutom motstridiga regler. Ett synnerligen detaljerat regelverk på EU-nivå reglerar snart sagt det mesta i fiskeripolitiken. Härtill kommer nationell lagstiftning samt sist men inte minst ett antal myndigheters föreskrifter. Regelmassan upplevs som synnerligen tyngande av näringen. På jordbruksområdet hände det mycket positivt under alliansregeringen när det gällde regelförenkling. Men fiskerinäringen har inte upplevt att detta har skett på samma sätt för fisket, varken på nationell nivå eller inom EU. Arbetet med regelförenklingar måste intensifieras även för fiskerinäringen. Ett viktigt steg vore, mot bakgrund av den reformerade EU-politiken, att se över de svenska nationella reglerna som detaljreglerar fiske. Arbetet med att reformera livsmedelsstrategin till en upplaga 2.0 involverar också fisket, vilket jag förutsätter kommer att märkas tydligt när strategin är klar att sjösättas.

Fru talman! Agenda 2030 och de globala målen om hav och marina resurser framhåller vikten av att säkerställa tillträde för småskaliga icke-industriella fiskare till marina resurser och marknader. För Havs- och vattenmyndigheten ingår mål 14 bland de hållbarhetsmål som myndigheten arbetar med och redovisar för regeringen. Genom föreskrifter och handläggning av ärenden om fiskelicenser och särskilda tillstånd syftar HaV till att styra uttag av fångst. I huvudsak sker det genom licensiering på nationell nivå och på fartygsnivå. Handläggningen varierar över landet, men i regel beviljas licenser mycket restriktivt och oftast med hänvisning till att licenskvoten är full.

För unga fiskare som har investerat i båt och utrustning som är nödvändiga för att ens kunna ansöka om licens är det då frustrerande att de redan utfärdade licenserna inte brukas eftersom de innehas av mycket gamla kollegor som är långt bortom pensionsåldern. Medelåldern i fiskarkåren är hög. Licensbeviljande myndighet saknar inte data om huruvida de utfärdade licenserna faktiskt är aktiva eller inte. Fiskare är skyldiga att rapportera till Centrum för fiskerikontroll hos HaV. Varje ansökan behandlas under cirka tre månader och måste göras per fiskart. Och den båt som inköpts kan bara ligga till grund för ansökan under två år. Därefter förfaller båtens giltighet vid ansökan.

Det restriktiva beviljandet av fiskelicenser gör att fiskeflottan inte föryngras så som skulle behövas. Den förädling och det entreprenörskap som annars präglar nya aktörer uteblir för det småskaliga icke-industriella fisket. På sikt urholkas även yrkeskåren som helhet.

Kristdemokraterna anser att myndigheten särskilt bör beakta och främja föryngringen av fiskarkåren. Vid ansökan om fiskelicens bör, utöver antalet beviljade licenser, även användningstrycket beaktas.

Fru talman! Kommersiell fiskeriverksamhet med stöd av allemansrätten har blivit ett vanligare fenomen i områden med fritt handredskapsfiske. Detta skapar konflikter med enskilda vattenägare och minskar incitamenten för fiskevårdsåtgärder. Möjligheterna bör därför utredas att, i syfte att utveckla fisketurism och annat småskaligt fiskeföretagande, bilda fiskevårdsområden i sådana vatten där fritt handredskapsfiske nu råder.

Fru talman! Trålningen i Östersjön är en källa till kritik och debatt. Statistik från Havs- och vattenmyndigheten visar hur trålarna tagit upp 370 gånger mer av fisken än Stockholms yrkesfiskare tillsammans. Fångsten har huvudsakligen inte gått till humankonsumtion utan till danska fiskmjölsfabriker.

Havs- och vattenmyndigheten arbetar sedan förra året med ett regeringsuppdrag att på prov genomföra fiskeriförvaltningsåtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen. Myndigheten ska genomföra ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt som motsvarar en utflyttning av trålgränsen för fartyg som fiskar efter pelagiska arter i Östersjön i syfte att utvärdera effekterna på sill- och strömmingsbeståndens biomassa samt deras storleks-, bestånds- och åldersstruktur.

Den nya regeringen har beslutat att utöka det pågående uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten att vidta åtgärder som motsvarar att flytta ut trålgränsen till att omfatta resterande delar av svenskt territorialvatten i Östersjön. Ändringen syftar till att inkludera samtliga berörda förvaltningsområden för sill och strömming i Östersjön och medför ett helhetsgrepp kring förekommande frågeställningar. Detta är ett ambitiöst och tidsbegränsat vetenskapligt projekt som förväntas innebära konkreta regleringar för det pelagiska fisket i Östersjön samtidigt som effekterna av detta utvärderas. Under den tid då det pelagiska fisket begränsas i dessa områden ska även andra orsakssamband utvärderas för att man vetenskapligt ska försöka klargöra effekter och orsakssamband av de många faktorer som påverkar fiskbestånden och fiskets bedrivande.

Jordbruksverket arbetar samtidigt med att utreda mottagnings- och fiskberedningskapaciteten i Sverige. Detta är tillsammans med tillgången till en hållbar resurs som råvara viktigt för att kunna öka produktionen av fiskprodukter, stärka beredskapen och bidra till en växande bioekonomi. I tillägg till detta uppdrag arbetar Jordbruksverket med att ta fram en färdplan för att främja surströmmingsindustrins råvaruförsörjning där även det kustnära fisket ingår.

I Miljömålsberedningens delbetänkande Havet och människan lade vi in ett antal bedömningar och förslag som rör säl och skarv. Beredningen bedömde att det behövs en helhetssyn i förvaltningen av fiskbestånden och bestånden av säl och skarv som tar hänsyn till fiskets, sälens och skarvens påverkan på näringsväven. Förvaltningen av säl och skarv behöver i större utsträckning genomföras regionalt, där länsstyrelserna har en viktig samordnande roll, men utifrån nationella mål och riktlinjer. Även i denna beredning föreslog vi att Naturvårdsverket skulle uppdatera den nationella förvaltningsplanen för skarv, vilket nu pågår, och vi kan säga att detta uppdrag förstärktes med ytterligare ett beslut i denna kammare tidigare i eftermiddag.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)