Fru talman! Sverige har kanske världens mest ambitiösa och omfattande miljölagstiftning. Det är på många sätt positivt. Samtidigt bygger lagstiftningen i flera hänseenden på gamla sanningar och föråldrade strukturer från en tid då Sverige och världen såg annorlunda ut. För att vi fullt ut ska kunna ställa om till en cirkulär ekonomi och växla upp takten i klimatomställningen måste stora delar av miljöbalken ses över i grunden och moderniseras, så att vi kan få miljö- och klimateffekt av nya innovationer utan att tillståndsprocesserna sätter käppar i hjulet.

Tanken med en ambitiös miljölagstiftning är god, och det är bra att vara försiktig med nya innovationer. Men i verkligheten är utfallet ofta ett annat. Miljöbalken stjälper i dag snarare än hjälper oss med att ställa om till ett cirkulärt och fossilfritt samhälle.

9297021953954Jag vill ge några exempel. Om vi ska kunna nå klimatmålen behöver vi gå över till en cirkulär ekonomi. Vi behöver använda alla våra råvaror flera gånger om. Men tyvärr är branschen och industrin begränsad på grund av regler och lagstiftning. Det går exempelvis inte att utvinna alla metaller från våra avfallsanläggningar, eftersom dessa anses vara farliga.

Därför vill vi att nationella end of waste-kriterier tas fram i samverkan med branschen. Vi vill ha tydligare och moderna definitioner av när avfall upphör att vara avfall och i stället ska betraktas som en resurs. Det behövs olika kriterier för olika typer av material. Detta behöver införas i Sverige så snart som möjligt.

Detsamma gäller reglerna och principerna för avfallshierarkin. Avfallshierarkin måste bytas ut mot en resurshierarki som utgår från att vi ska nyttja det vi redan brutit eller producerat så länge det bara går. Denna princip har varit en grundbult i miljöpolitiken under lång tid och har tjänat oss väl, särskilt för att ta oss ur det tidigare skräpsamhället, men varje styrmedel har en begränsning i både tid och rum.

Avfallshierarkin handlar om att minska och undvika avfall i stället för att utgå från resursperspektivet, det vill säga att designa, cirkulera och dela resurser. Vårt alternativ är en resurshierarki som utgår från att nyttja en resurs på bästa möjliga sätt och få den att leva så länge som möjligt i kretsloppet. Material och produkter bör designas för lång livslängd samt för att kunna repareras och uppgraderas. Detta var en princip som man följde under många årtionden före det moderna slit-och-släng-samhället.

Dagens miljöregler begränsar oss också på andra sätt. Tekniken och utvecklingen går framåt med nya gröna innovationer, men lagstiftningen hänger inte riktigt med. Det är ofta små och växande företag, som anställer unga människor, som vill visa och demonstrera sina innovationer, men de möts av en vägg av betungande statlig reglering och tillsyn.

Det är dock såklart inte bara små företag som upplever detta. Vi vill göra det lättare för alla företag att testa ny och oprövad miljöteknik utan att myndigheterna sätter käppar i hjulet med ett kvävande regelverk som till och med etablerade bolag ibland har svårt att leva upp till. Vi ser att näringslivet ligger långt framme i omställningen, och vi vill inte begränsa detta genom föråldrad lagstiftning.

Fru talman! Innan jag lämnar detta område - en översyn av miljöbalken - vill jag ta upp frågan om klassificeringen av jordbruket. Det var ju inte så länge sedan vi hade ett tillkännagivande om att jordbruket inte ska anses vara miljöfarlig verksamhet, men det verkar som att alla som i valrörelsen pratade sig varma för landsbygden och svensk livsmedelsproduktion plötsligt har glömt vad som lovades.

Det börjar bli en följetong med saker som regeringspartierna lovade förra året men som nu inte uppfylls. När det väl kommer till kritan prioriteras inte lantbruks- och miljöfrågorna av denna regering. Centerpartiet vill se att regeringen snarast återkommer till riksdagen och förändrar miljöbalken, precis som många var överens om.

Fru talman! Nu ska jag gå över till en sak som vi har pratat om länge, nämligen tillståndsprocesserna. Det tar alldeles för lång tid i dag.

Det svenska näringslivet är inom flera områden världsledande i den gröna omställningen. Många företag har varit med och framgångsrikt format omställningen med globala överenskommelser om att få ned koldioxiduppsläpp och styra mot en hållbar verksamhet. De nya teknikerna och produkterna som svenska företag utvecklar och producerar kommer att leda till sänkta utsläpp inte bara i Sverige utan i hela världen. Många svenska företag förstår att det är i omställningen som tillväxten och de goda framtida marginalerna finns. På område efter område är det i dag näringslivet som går före och politiken som springer bakom och försöker att komma i kapp.

Sverige har naturresurserna, kapitalet och innovationerna för att gå vinnande ur den omställning som kan fortsätta att skapa jobb och tillväxt, men det stupar på en sådan till synes enkel sak som tillstånd. Långdragna och oförutsägbara tillståndsprocesser är ett hot mot både klimatet och jobben. Vi kan därför inte ha en ordning där byråkrati och dysfunktionella processer hindrar klimatomställningen.

Debatten om förenkling av tillståndsansökningarna har parkerat på vindkraft. Självklart är tillstånden för vindkraft en viktig del, och det är välkommet att regeringen nu tar tag i frågan om havsbaserad vind. Men det är inte bara där som förenklingar behöver göras. Det krävs tillstånd för kraftledningar, andra energikällor, industrietableringar och inte minst mineralutvinning på helt nya områden i Sverige.

Problemen med tillstånden består av många delar. Det handlar om att antalet stora och komplexa ansökningar har ökat på mycket kort tid, vilket gör att myndigheter och domstolar inte hinner med, att riksintressen och miljö- och klimatintressen ibland är i konflikt samt att myndigheter, företag och privatpersoner ser till sitt eget bästa. De allra flesta vet att detta är ett problem. Många försök med samordnare och utredningar har gjorts. EU-kommissionen har i de förordningar som just nu ska hanteras i parlamentet och i medlemsstaterna pekat ut de långa tillståndsprocesserna som en av de viktigaste utmaningarna att ta tag i.

Fru talman! Centerpartiet vill se handling här och nu. Vi vill egentligen gå ännu längre än i de yrkanden och förslag som behandlas i dagens betänkande. Vi föreslår nu en tillståndsberedning som kan jobba nära regeringen och myndigheterna för att under ett år lösa de största problemen som företagen upplever och komma ett steg längre i klimatomställningen.

Genom att visa omvärlden att vi har en robust process för att bryta dagens dödläge kommer vi att kunna signalera till investerare att Sverige är det bästa landet att genomföra klimatinvesteringar i, inte bara för att Sverige har resurserna och kompetensen utan också för att det är en framtida tillståndsprövning som är effektiv, förutsägbar och rättssäker.

Näringslivet vet att en investering som leder till minskade koldioxidutsläpp kommer att ha bättre avkastning än en investering som ökar klimatutsläppen. Det är så efterfrågan ser ut, oavsett om man tror på klimathotet eller inte.

Fru talman! Sverige har ett komplicerat regelverk som begränsar den gröna omställningen. Näringslivet går före och behöver stöd från myndigheter och politiker i utvecklingen.

Vi i Centerpartiet har tre prioriteringar. Vi vill reformera miljöbalken för att se till att den är anpassad till samtiden och återspeglar dagens tekniska möjligheter. Vi vill göra det lättare för små företag att testa ny och innovativ miljöteknik. Vi vill också se över tillståndsprövningen så att den blir mer effektiv, rättssäker och förutsägbar.

Övergripande miljöfrågor

Jag står bakom alla Centerpartiets förslag men yrkar bifall endast till reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 maj.)