Fru talman! Flera av förslagen i det här betänkandet rör tillståndsprocesser. Ingen är emot att vi ska ha snabba och effektiva tillståndsprocesser. Risken är dock att man trycker på för mycket och att vi i stället får ett rättsosäkert tillstånd där man viktar företagens investeringar och etableringar tyngre än värnandet om miljön. Vi ska komma ihåg att vi har miljöbalken, plan- och bygglagen och andra lagstiftningar just för att vi ska kunna göra en avvägning mellan exploatering och miljö- och naturhänsyn. Då är det viktigt att det också blir en bra avvägning och att det är en process som får ta den tid som krävs för att göra en sådan.

Jag och mitt parti vill framhålla att miljöbalken behöver bli ett skarpare verktyg för att nå klimatmålen såväl som de andra nationella miljömålen. Enligt FN står vi inför en trippelkris; det handlar om klimatet, utarmningen av biologisk mångfald och spridningen av föroreningar. Dessa globala utmaningar måste hanteras parallellt, och det måste också avspegla sig i miljöbalken.

I dag står Sveriges befintliga industrier för ungefär en tredjedel av våra utsläpp av växthusgaser. Det är inte rimligt att tillstånd i princip ges för evigt till dessa verksamheter. I dag kan tillstånden bara omprövas vid vissa angivna förutsättningar och på initiativ av en miljömyndighet. I propositionen till miljöbalken framfördes att tillstånd i ökad utsträckning ska kunna meddelas för begränsad tid och att det framför allt ska gälla stora verksamheter med stor miljöpåverkan. Så är alltså inte situationen i dag. I de fall verksamheter tidsbegränsas rör det sig framför allt om mindre verksamheter.

Vår uppfattning är att man bör se över miljöbalken och dess tillämpning, så att tillstånd speglar teknikutvecklingen och förändringar i samhället. Huvudprincipen bör vara att tillstånd tidsbegränsas. Det är det enda rimliga förhållningssättet för en modern miljölagstiftning.

Existerande miljötillstånd till alla verksamheter som ger upphov till utsläpp av växthusgaser borde upphöra att gälla senast 2030 för att därefter omprövas och ges dispens om verksamheten tar klimatansvar. All ny verksamhet måste prövas utifrån våra miljömål, inklusive klimatmålen.

Fru talman! Jag skulle också vilja tala för Vänsterpartiets reservation om det kommunala vetot mot vindkraftsetableringar. Det kommunala vetot innebär att en kommun när som helst och på vilka grunder som helst genom ett beslut som inte kan överklagas kan säga nej till etablering av vindkraftverk. Detta infördes av den borgerliga regeringen 2009. Det syfte man angav då var att tillståndsprocesserna skulle gå fortare, men nu ser vi att det har blivit precis tvärtom. Enligt branschen själv stoppades förra året 73 procent av de aktuella vindkraftverken på land av kommunerna.

Sverige har goda förutsättningar för vindkraft, inte minst eftersom vi har en lång kust där vindarna är starka. I våra grannländer Danmark och Tyskland producerar vindkraften 50 respektive 23 procent av elen, vilket visar på potentialen och på att det är fullt möjligt även för Sverige att bygga ut vindkraften i en mycket högre takt än i dag. Vindkraften måste byggas ut för att möjliggöra omställningen av industri och transporter. En kraftig utbyggnad av både land- och havsbaserad vindkraft är det snabbaste sättet att bygga ut Sveriges elproduktion.

Samtidigt möter vindkraften ofta lokalt motstånd. De som bor i områden med vindkraftverk måste såklart få skälig ersättning. Vänsterpartiet vill öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som går till de lokalsamhällen där vindkraftverk byggs.

Det är däremot inte hållbart med det kommunala veto som finns i dag. Formerna för kommunernas inflytande på vindkraftssidan måste förändras och kravet på tillstyrkande tas bort. Kommunerna bör dock på ett tidigt stadium involveras och vara med i processen. Det är också viktigt att upprätthålla höga krav på en rättssäker prövning med hänsyn till människors hälsa och miljön. Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige ska gå från fossil energi till förnybar energi är ett kommunalt veto orimligt. Därför yrkar jag bifall till reservation 20.