Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för ditt anförande om torvbrytning och torv, som var väldigt spännande att lyssna på. I detta delar vi ju väldigt mycket åsikter.

Utdikningen i Sverige har skett på ett ganska brutalt sätt, även om den har tjänat oss väl. 75 procent av alla större våtmarker nedanför fjällkedjan är borta, 90 procent i slättlandskapet. Nu pågår ett stort arbete, som vi också måste göra, med att återställa våtmarker.

Torvbrytningen medför stora problem, som du sa, men är också en av de verksamheter där man faktiskt har ett återställningskrav på sig efteråt, vilket man inte kan säga om alla andra verksamheter som naggar i kanten.

Elin Nilsson sa också, fru talman, att det kanske inte gynnar ens biologiska mångfald hemma i trädgården på det sätt man tror om man bär hem jord med torv i eftersom den har gjort det dåligt för miljön i en annan ände - det var så jag uppfattade henne. Då kan jag inte låta bli att ställa en fråga.

Regeringen har tillsatt pengar för att återställa våtmarker. Men de pengarna är ju inte nya, additionella pengar utan pengar man tar från anslaget till värdefull natur. Det blir egentligen samma sak: Man gör våtmarker för pengar som egentligen var på väg att bli någonting annat. Man öronmärker pengarna till värdefull natur så att det blir mindre till exempelvis ängsskötsel. Vi hörde ju stora protester utifrån landet när man nu inte skulle ha möjlighet att sköta sina naturreservat och sådant.

Hur ser Elin Nilsson och Liberalerna på detta? Är det, med tanke på engagemanget här för torv- och våtmarkerna, någonting man kommer att ändra på - att det faktiskt blir mer pengar så att man i stället för antingen eller kan göra både och?