Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågan.

Det blir lite komiskt när en ledamot för Miljöpartiet och en av dem som - vad ska jag säga - uttrycker sig ganska klart och tydligt i många av de här frågorna, står och pratar om förtroende i fråga om skog. Jag reser ganska mycket runt om i landet och besöker många skogsägare. Det är tydligt att det parti som har absolut lägst förtroende i skogsfrågorna inte är Kristdemokraterna. Det är Miljöpartiet. Det är jättetydligt oavsett vilka man besöker. Att då stå och prata om att vi inte inger förtroende i skogsfrågorna blir väldigt märkligt.

Vad vi skickar ut med de förändringar vi gör i politiken är en framtidstro till våra skogsägare att de på nytt ska kunna lita på staten och att de ska våga utveckla sin skog på ett sådant sätt att vi får höga naturvärden utan att de för den skull riskerar att staten kommer och tar det.

Jag vet inte hur ledamoten Le Moine bor, men jag brukar ta exemplet med ett hus: Låt oss säga att du äger ett hus, och så kommer staten och talar om för dig att du inte får använda andra våningen i ditt hus. Du får ingen ersättning, men du får inte gå dit. Hur skulle den vanlige svensken reagera då? Jag tror att det skulle bli ganska rejäla reaktioner. Precis på samma sätt hanterar staten de svenska skogsägarna. I vissa delar kan de få ersättning, men i många delar inte alls. Att ledamoten då står här och pratar om förtroende i skogsfrågor, det förstår jag inte, fru talman.