Fru talman! Vi hörde i anförandet att det är märkligt när politiker lägger sig i och reglerar något som någon annan äger. Vad skulle vi i så fall kunna reglera? Skulle reglerna bara stanna inom huset? Det blir meningslöst med en folkvald riksdag om vi politiker och lagstiftare inte vågar ta beslut som gynnar samhället i stort.

Ledamoten talade sig varm för de 330 000 skogsägarna och om att skapa tillit, förtroende och långsiktighet. Men det gör man inte genom den ryckighet som regeringen har skapat via sin budget, en budget som regeringen har fullt ansvar för. Man har dragit ned 70 procent på skyddet av värdefull natur. Man har också dragit ned på skötsel av värdefull natur. Det handlar om de pengar som går till markägare som vill något annat med sin skog än att få ett kalhygge. Detta förtroende har man förstört med en budget där man inte satsar på landsbygden. Man tar också bort fler än tusen gröna jobb på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Det går inte att skylla ifrån sig på detta sätt när man sitter vid makten. Det här är ett svek mot alla dem som behöver stå i kö i åratal för att få sin mark skyddad på frivillig basis.

Fru talman! Ledamoten nämner att man har justerat detta i vårändringsbudgeten. Det räckte till ungefär två avtal, och sedan var pengarna slut. När vi pratar skog pratar vi om stora summor. Inte miljoner utan miljarder behövs för att uppnå långsiktighet och trovärdighet.

Det kommer många initiativ från EU, där regeringen strävar emot. Är ledamoten och Kristdemokraterna beredda att göra en svexit på grund av att man ser detta som nationell kompetens?

Fast när jag hör nivån på debatten undrar jag om vi har tillräcklig nationell kompetens för att fatta sådana stora och viktiga beslut för biologisk mångfald.