Fru talman! Låt oss titta på vad forskningen och Artdatabanken säger vad gäller listningen av de största hoten mot vår biologiska mångfald. Det är slående att det handlar om avverkning, den ohållbara kalavverkningen som dominerar i Sverige, och igenväxning. Om vi ska tackla krisen att Sverige förlorar arter är det de två sakerna vi måste lägga vårt politiska krut på att ställa om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Jag hör motviljan. Den är jag högst medveten om. Jag kommer inte att övertyga någon i det här rummet, i den här debatten. Det jag tog upp i mitt anförande var det förbrunade vattnet, den enorma påverkan på klimatet och alla de rödlistade arterna. Som svar får jag en fråga om varför vi ska omvärdera något som fungerar.

Jag tolkar in i det här anförandet att det är fråga om en medveten strategi att förstöra miljön genom att fortsätta att skapa en gräddfil för industrin. Man väljer industrin framför individen. Man väljer profit i miljarder framför lönsamhet för den enskilda, på samma sätt som man har valt miljöförstöring. Jag vill att ledamoten ska vara medveten om detta. Den skogspolitik som bedrivs i Sverige fungerar inte.

Kalavverkningarna är inte en lönsam modell för den enskilda skogsägaren. Det är en mycket bra modell för en massaindustri som vill ha råvara till lågt pris i stora volymer, men för dem som bor, verkar och lever på sin skog är det oeffektivt och olönsamt.

Fru talman! Lönsamheten för den svenska skogsbrukaren är bland de lägsta i hela EU. Det är tillsammans med alla miljöaspekter i högsta grad en anledning att omvärdera en lagstiftning från 1993.