Herr talman! Först och främst välkomnar jag det tillkännagivande som utskottet föreslår, delvis utifrån ett yrkande från Sverigedemokraterna, om en revidering av förvaltningsplanen när det gäller skarv, med syftet att minska skarvpopulationerna. Naturvårdsskäl bör bakas in i syftet. Sedan återstår som sagt att arbeta i EU för att allmän jakt på skarv ska tillåtas.

Jag yrkar bifall till reservation 1 om internationella konventioner och avtal.

Vi säger så här i vårt ställningstagande:

Sveriges ambition måste vara att de arter som finns i landet ska fortsätta att finnas här. Att sköta områden så att arter som är akut hotade kan leva vidare i vårt land måste vara högt prioriterat i vår skogspolitik. Däremot ska vi inte lämna över besluten över hur vi åstadkommer detta till EU eller andra internationella organ. Mot denna bakgrund anser vi att Sverige internationellt inte ska ingå avtal som kan leda till att mer skog än i dag behöver vara undantagen från skogsbruk eller skyddas formellt.

Detta gör vi för att det är mest effektivt.

Mats Nordberg, vår tidigare kollega, gjorde för några år sedan en analys av de arter som har dött ut i svenska skogar utifrån Artdatabankens uppgifter och frågade sig om det är det svenska industriella skogsbruket som är att beskylla. Men endast fyra arter kan sägas ha levt i barrskogsbältet och försvunnit efter trakthyggesbrukets införsel. Det är här merparten av det industriella skogsbruket äger rum, och det är det skogsbruket som utsätts för mest kritik. Dessutom utgjordes tre av dessa fyra arter av ett litet komplex av lavar som levde på samma träd på en lokal i Värmland.

Detta är vad vi diskuterar när vi diskuterar bekräftade utdöenden till följd av modernt skogsbruk med trakthyggesbruk i barrskogsbältet. Ändå beskylls ensidigt skogsbrukets metoder.

Det finns några viktiga punkter att ta med sig om artbevarande:

Det moderna skogsbruket är inte perfekt. Man kan se en tillbakagång av vissa arter även om utdöendet är på en mycket låg nivå. Samtidigt kan man komma ihåg att vissa arter gynnas av trakthyggesbruk. Vi sverigedemokrater förordar smärre justeringar av brukningsmetoderna som inte inverkar för mycket på brukandet och ekonomin, lite mer vardagshänsyn, lite mer utrymme för den frivilliga naturvården, metodutveckling för minskade körskador med mera.

Detaljer är mycket viktiga vid artbevarande - det måste man komma ihåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Situationen ser mycket sämre ut i ädellövskogen och i jordbrukslandskapet.

Vi hör nu krav på enkla lösningar, såsom avsättning till naturreservat och obligatoriskt kontinuitetsskogsbruk. Men enkla eller harmoniserade lösningar träffar inte precist och kan till och med vara kontraproduktiva för vissa arter och miljöer.

Internationella överenskommelser måste konstrueras på annat sätt med utgångspunkt från artbevarande i stället för avsättning av gigantiska arealer. Det gör att man kan använda olika metoder i olika länder. Det är ändamålsenligt eftersom förhållandena skiljer sig mycket åt. I regnskog med mycket lång kontinuitet kan det vara effektivast att avsätta till reservat, medan utökad vardagshänsyn kan vara effektivast i barrskogsbältet.

Åtgärder med låg träffsäkerhet riskerar också att påverka andra värden mer negativt. Det kan handla om ekonomi, konkurrenskraft, social situation, möjligheter att leva på landsbygden och faktiskt biologisk mångfald på andra sätt.

Detaljer, träffsäkerhet och effektivitet bör alltså alltid vara i centrum när artbevarande diskuteras.

Med detta sagt är jag mycket glad att Sverigedemokraternas förslag om åtgärder för skogsträdsförädling som ska rädda alm och ask fick riksdagens gehör 2021 och nu börjar genomföras. Det handlar om ett hundratal arter som riskerar att dö ut och som kan räddas med åtgärderna.

Jag minns att vänstersidan röstade emot, talade emot och arbetade emot detta. Centerpartiet ska däremot ha en eloge för att man förstod vikten av förslaget och stödde det.