Fru talman och statsrådet! Nu ökar utsläppen från Sverige för första gången på decennier. Naturvårdsverket säger i sin vårrapport att det är osäkert om etappmålen till 2030 kommer att nås. Oron över vart Sverige är på väg i klimatpolitiken är stor, inte bara inom landets gränser hos många medborgare, organisationer och företag utan också utanför Sveriges gränser.

Utsläppen av metan och lustgas från det svenska jordbruket fortsätter att vara höga. Enligt Naturvårdsverket har de årliga utsläppen av koldioxid minskat på flera områden ända sedan millennieskiftet, men för jordbruket står det stilla på nästan 7 miljoner ton. Samtidigt säger många organisationer att världen inte gör tillräckligt för att minska utsläppen. FN:s klimatpanel säger nu med all önskvärd tydlighet att 1,5-gradersmålet är i stor fara att överskridas redan i början av 2030.

Ett av de stora problemområdena är metan och lustgas från det svenska jordbruket. År 2005 var de samlade ESR-utsläppen 43 miljoner ton koldioxidekvivalenter, och 7 miljoner ton av dem kom från jordbruket. År 2021, alltså många år senare, hade man i Sverige lyckats minska utsläppen med en femtedel, men jordbruket stod fortfarande för 7 miljoner ton.

Till 2030 har Sverige ett åtagande enligt ansvarsfördelningsförordningen att se till att våra utsläpp ska vara 21 miljoner ton koldioxidekvivalenter, för att sedan minska ännu mer. Är tanken här att jordbruket fortfarande 2030 ska stå för ungefär en tredjedel av utsläppen? Ska jordbruket tillåtas vara det svarta fåret i klimatpolitiken?

Med anledning av detta frågade jag landsbygdsministern vilken strategi han har när det gäller att få ned utsläppen från jordbruket, men svaret innehöll inga konkreta svar. Statsrådet och regeringen beskriver att frågan utreds av Naturvårdsverket, att det finns delar inom den gemensamma jordbrukspolitiken som ska hantera detta. Men min fråga gällde vad landsbygdsministern gör för att få ned utsläppen i det svenska jordbruket när vi nu har en gökunge i form av svensk jordbrukspolitik i klimatpolitiken.

Därför frågade jag om det finns en strategi, målsättningar, vilja och om statsrådet är oroad. Men det finns inget spår av oro från statsrådet i den här frågan. Klimatet ska mest hanteras, tillsammans med många andra viktiga områden. Detta är uppenbarligen inte en ödesfråga för den svenska regeringen. Vi hör meningar om att vi behöver arbeta utifrån olika målsättningar och ha en helhetssyn för ett hållbart jordbruk - men come on! Så har man ju pratat i tusen år. Det är klart att vi alla vill att det ska vara hållbart. Men var är den konkreta strategin, var är målsättningarna och var är viljan från statsrådet? Och framför allt: Är statsrådet oroad?