STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Herr talman! Detta motionsbetänkande behandlar som bekant en lång rad väldigt viktiga frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det berör således en lång rad frågor där Sverigedemokraterna har haft ett mycket stort engagemang.

Mot bakgrund av att Rasmus Giertz på ett förtjänstfullt sätt tidigare redogjorde för huvuddragen i Sverigedemokraternas politik i betänkandet kommer jag att fokusera specifikt på en fråga. Det är inte helt oväntat Iran.

Herr talman! Äntligen - det får man ändå säga - står samtliga partier enade i fråga om att verka för en terrorlistning av Islamiska revolutionsgardet, IRGC. Det innebär därmed att riksdagen kommer att bifalla en sverigedemokratisk motion.

Det finns få frågor där det borde vara så självklart som i detta fall. Definitionen av terrorism är nämligen väldigt tydlig. En terroristorganisation använder våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller politiken utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Att IRGC sysslar med terrorism är med andra ord glasklart.

I över 40 år har Irans befolkning lidit under ett islamistiskt styre som har gjort att landet i dag kan räknas som en av de mest brutala och hårdföra diktaturerna i världen. Resultatet av revolutionen 1979 blev med andra ord ett land som präglas av förtryck. Stommen och det som på riktigt upprätthåller detta förtryck är IRGC. Det är en organisation som genomsyrar hela det iranska samhället, från toppen till den absoluta makten. IRGC finns överallt.

Herr talman! IRGC är inte vilken organisation som helst, utan det finns omfattande dokumentation som visar på vad de sysslar med. Vi ser tortyr i form av misshandel, piskrapp, skenavrättningar, sexuellt våld och så vidare. Denna tortyr har i kombination med det iranska rättsväsendets ökända brutalitet visat på vad dessa metoder gör med människor. Det har skapat en utpräglad tystnadskultur som i dag präglar hela det iranska samhället, såväl innanför som utanför de iranska landgränserna. Detta har medverkat till att mullorna har kunnat bibehålla makten i Iran, trots ett enormt folkligt motstånd.

Därtill kan vi räkna IRGC:s olika aktiviteter utomlands. De sysslar med alltifrån kartläggning av oliktänkande till andra grova former av ljusskygga aktiviteter, såsom att planera, organisera och genomföra terroristaktioner utomlands.

Herr talman! De som har följt mig de senaste åren vet att jag har ett långt men också brett engagemang i denna fråga. Jag vet att även andra ledamöter har ett starkt intresse för den. I utrikesutskottet har vi till exempel Håkan Svenneling, som alldeles nyss deltog i debatten. Det finns flera. Jag uppskattar verkligen engagemanget, och jag blir glad över att engagemanget och intresset har vuxit och att allt fler ledamöter har valt att sluta upp bakom de krav som inte minst vi har ställt på en betydligt tuffare Iranpolitik.

Samtidigt, herr talman, blir jag förtvivlad när samma ledamöter eller partier som nu säger sig ha en hårdare linje inte fullföljer vad de har sagt. Vi ser att ränderna aldrig tycks gå ur.

Vad talar jag om då? Jag hade ett replikskifte tidigare i dag. I regeringsställning utmärkte sig Socialdemokraterna för att ha Europas kanske lamaste hållning, om man får säga så, gentemot den iranska förtryckarregimen. Jag nämnde några exempel. Socialdemokraterna skickade en slöjbeklädd delegation till Iran för att bedriva handel och skapa handelssamarbeten med förtryckarstaten. Ett parti protesterade högljutt mot detta. Det var Sverigedemokraterna.

Vi såg hur Socialdemokraterna välkomnade islamisten och Irans förre utrikesminister Mohammad Javad Zarif till Stockholm. Återigen var det ett parti som vid en offentlig utfrågning ställde honom mot väggen. Det var Sverigedemokraterna genom undertecknad och Ludvig Aspling. I övrigt var det närmast tyst.

Sist men inte minst vill jag ta upp det jag inte fick något svar på från Socialdemokraternas företrädare. Det gällde det faktum att Ann Linde firade den islamiska revolutionens 40-årsdag, det vill säga 40 år av förtryck. Jag behöver inte säga mer om vad vi tyckte om detta.

Det finns en rad fler exempel, men vi kan lämna dem tills vidare.

Herr talman! Jag ska egentligen inte prata historia. Jag delar bilden att vad som hände för några år sedan inte spelar någon stor roll. Huvudsaken är vad man står för i dag och vad man vill göra framöver. Men det är ändå rätt talande hur ett parti fullkomligt ändrar åsikt i en viktig fråga - i min värld en så självklar fråga - direkt efter att man har lämnat makten efter att ha suttit vid makten i åtta år och inte har gjort något. Plötsligt agerar man på direkt motsatt vis mot hur man har gjort tidigare.

Det blir helt enkelt en fråga om trovärdighet. Jag menar bestämt att Socialdemokraterna inte är trovärdiga i denna fråga. Men ingen blir gladare än jag om de kan motbevisa mig.

Så sent som i höstas sökte jag stöd från Moderaterna och Socialdemokraterna för att inom ramen för arbetet i Europarådets parlamentariska församling få signaturer för att uppmana medlemsländerna och medlemsländernas parlamentariker att terrorlista IRGC - den fråga som vi i dag behandlar här. Jag fick stöd från Moderaterna, men jag fick inte stöd från Socialdemokraterna som därmed inte undertecknade detta. Det här var alltså en deklaration och en motion som fick stöd från en lång rad parlamentariker från flera olika länder och från partiföreträdare från olika partigrupper.

Herr talman! Jag gläds verkligen åt att det ser annorlunda ut här i Sveriges riksdag och att Socialdemokraterna sluter upp bakom Sverigedemokraternas motion. Jag hoppas att detta ska leda till någonting positivt. Jag vill dock med detta inlägg direkt uppmana Socialdemokraterna att fullfölja sin nyfunna Iranpolitik. Det gör ni bäst genom att stötta vår kamp för det iranska folket och mot förtryckarstaten på annat håll, exempelvis i internationella delegationer. Visa att er nya Iranpolitik är på riktigt!

Med detta sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 10. Jag står naturligtvis också bakom övriga SD-reservationer.

I detta anförande instämde Rasmus Giertz (SD).