Herr talman! På agendan i dag har vi utrikesutskottets betänkande 15 som innefattar för oss särskilt viktiga frågor om mänskliga rättigheter. Med hänvisning till det pågående samarbetet mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna och då intentionen i vår politik i stora delar vunnit gehör i utskottets ställningstaganden avser jag att i dag lyfta några ytterligare frågor som vi vill framhålla. Inledningsvis yrkar jag därför bifall till Sverigedemokraternas reservation 10.

Herr talman! Det fruktansvärda inbördeskriget i Syrien och angränsande Irak, som smält samman till ett och samma krig och där den ena grymheten avlöser den andra, har efter Islamiska statens fall gått in i en mindre intensiv fas. Situationen är fortfarande svår för alla drabbade civila i området, men det finns anledning att lyfta just etniska och religiösa minoriteters situation som särskilt allvarlig och problematisk.

Redan från konfliktens början har de kristna minoriteterna haft det särskilt svårt som utsatt religiös grupp eftersom de kristna jämfört med exempelvis sunnitiska, shiitiska och kurdiska parter varit färre till antalet och inte haft stödjande grannstater eller större organisationer som försvarat dem. Det är ett uttryck för att kristna är den mest förföljda gruppen i världen. Det sker påfallande ofta i områden där islamistisk terrorideologi är närvarande med ett stort inflytande.

Herr talman! När Islamiska staten intog Iraks näst största stad Mosul kunde vi läsa om hemska övergrepp mot de 35 000 kristna invånarna. Det har kommit vittnesmål om att kristnas hem märktes upp med speciella symboler, varpå de gavs tre alternativ: konvertera till islam, bli avrättade eller betala en särskild muslimsk skatt för att få tillfällig betänketid. Resultatet blev förödande. Mosul tömdes på sin kristna befolkning, som fick fly för sina liv.

I samband med övertagandet inledde även Islamiska staten sin kamp för att förbjuda och förinta alla former av kulturyttringar som inte stämde överens med dess egen stränga tolkning av islam. Exemplet Mosul är talande för de kristnas utsatta situation i Syrien och Irak. Detta kan inte betecknas som något annat än ett religiöst och kulturellt folkmord.

Sverigedemokraterna ser med stor oro på utvecklingen för kristna och andra minoriteter internationellt, av respekt för såväl de enskilda människornas liv som de uråldriga och skyddsvärda kulturerna. Vi är därför särskilt angelägna om att dessa utsatta gruppers framtid snarast möjligt säkras. Vi ser därför också med glädje på att utrikesutskottet under rubriken Religions- och övertygelsefrihet särskilt uppmärksammar de kristna minoriteternas situation. Vi kan särskilt notera behovet av stöd och lands- och regionanpassade insatser.

Herr talman! Under tusentals år har olika minoriteter i Irak, däribland kristna, bebott Nineveslätten, som ingick i det forntida assyriska riket. De senaste åren har antalet boende i området minskat drastiskt till följd av det försämrade säkerhetsläget i Irak och Kurdistan. När terrororganisationen Islamiska staten tog kontroll över området förvärrades situationen ytterligare. Islamiska staten fördrev och mördade ett stort antal människor, tog över deras tillgångar och förstörde deras hus, kyrkor och infrastruktur. Tusentals år gamla och ovärderliga kulturskatter förstördes.

Islamiska staten har tack och lov fördrivits från området, men terrorgruppen hann förstöra mycket. Trots detta har många människor önskat få möjlighet att flytta tillbaka till sina hem för att försöka bygga upp sina liv igen. Utöver detta kämpar syrianer, assyrier, kaldéer med flera grupper som bor i området för att få behålla sin identitet. Men i takt med att den kristna gruppen blir mindre finns också en risk för att deras språk, kultur och identitet hotas.

Vi framhåller därför att det är särskilt betydelsefullt att regeringen ger sitt fullödiga stöd till att de kristna minoriteter som bor på Nineveslätten ska kunna behålla sin identitet samt på olika sätt bidra i arbetet med att återuppbygga sitt samhälle efter islamisternas fruktansvärda härjningar. Sist men inte minst behöver de självförsvarsstyrkor som ger befolkningen skydd och trygghet återuppbyggas.

Herr talman! De omfattande vittnesmålen om koncentrationsläger och fruktansvärda övergrepp i den kinesiska Xinjiangprovinsen är i dag välkända, trots förnekelse från det kinesiska kommunistpartiet och försök att censurera verkligheten. Omfattande övergrepp begås mot uigurer, falungonganhängare, kristna och andra minoriteter. Alla former av övergrepp från totalitära regimer mot folkgrupper eller religiösa grupper är oavsett motiv alltid helt förkastliga och måste strängt fördömas av den fria demokratiska världen. Människor har, enbart baserat på vilken folkgrupp de råkat födas in i, systematiskt samlats ihop för att på ett fruktansvärt sätt slussas till koncentrationsläger. Där har de utsatts för fysisk och psykisk tortyr, sterilisering och tvångsindoktrinering.

Herr talman! Den kinesiska kommunistiska diktaturen visar återigen att historien upprepar sig och påminner om ideologins förskräckliga intolerans mot folkgrupper och mot människovärdet. Mot bakgrund av detta bör regeringen tydligt fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer och andra minoriteter samt verka för en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter. Den svenska regeringen bör även verka för att Europeiska unionens medlemsstater tillsammans, men inom ramen för sin egen utrikespolitik, riktar sanktioner mot dem som bär ansvar för dessa övergrepp.

Herr talman! Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket allvarlig. I över 40 år har Irans befolkning lidit under ett islamistiskt styre som gjort att landet i dag kan räknas som en av världens hårdföraste och farligaste diktaturer, med en fullkomlig avsaknad av respekt för de fundamentala fri- och rättigheterna. Särskilt personer med avvikande politiska åsikter, kvinnor samt minoriteter är hårt utsatta för den iranska regimens systematiska och statligt subventionerade övergrepp.

Efter den iranska moralpolisens brutala mord på Jina Mahsa Amini har de största folkliga protesterna sedan islamisterna grep makten nått nivåer som visar att Irans befolkning är mer än redo för förändring. Regimens svar på detta blev som vanligt brutala övergrepp mot oppositionella, däribland dödligt våld mot barn och massakrer.

Det islamiska revolutionsgardet skyr inga medel när de utövar sin fanatism. Bestialiskt våld kan riktas mot vem som helst så länge det anses gynna dem. Även om IRGC är en del av Irans officiella militär spelar de en central roll i landets användning av terrorism som ett verktyg för den iranska staten. De planerar, organiserar och verkställer terrorism runt om i världen. Samtidigt har de skapat, stöttat och styrt andra terroristgrupper i hela världen och bistått militärt, ekonomiskt och politiskt. De har inte minst en central roll i att slå ned protesterna i Iran.

Herr talman! Det råder inget tvivel om att IRGC har haft en direkt roll i de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, där vi återkommande ser exempel på mord, tortyr och förtryck. Definitionen av terrorism är tydlig. En terroristorganisation använder våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Det råder därmed inga tvivel om att IRGC ägnar sig åt terrorism.

Av den anledningen är det ingen slump att andra länder redan i dag betecknar IRGC som en terroristorganisation. Det märkliga i sammanhanget är att Sverige och EU inte gör det när också svenska och europeiska medborgare drabbas. Det är därför positivt att det nu finns en majoritet i utskottet för ett tillkännagivande om att Sverige ska skapa enighet inom EU för att lista IRGC som en terroristorganisation. Därmed tillstyrks delvis Sverigedemokraternas motionsyrkanden.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).