Fru talman! I replikskiftet med Isabell Mixter tidigare sa Caroline Högström att lösningen för de barnfamiljer som lever på försörjningsstöd, som inte har räknats upp i takt med prisökningen på välling och blöjor, och inte har pengar att köpa mat för när räkningarna för hyran, elen och försäkringen är betalda är arbetslinjen. Familjer som i dag står i kö utanför Röda Korset, Stadsmissionen och Svenska kyrkan för att med mössan i handen be om det mest grundläggande, mat till sina barn, ska alltså förlita sig på att arbetslinjen någon gång i framtiden ska ge dem ett jobb.

Detta är inte ett svar på den akuta kris som många familjer, speciellt ensamstående mammor, befinner sig i här och nu. På lång sikt ska vi självfallet göra allt vi kan för att alla som kan jobba också ska få en anställning och en lön att leva på. Men nu, i den akuta ekonomiska krisen, har regeringen ett ansvar.

Regeringen har valt att ge mig, som har en hög lön, lägre skatt i stället för att korta köerna till matutlämningen på Röda Korset, där de allra fattigaste nu står, för att matpriserna har ökat snabbare än riksnormen för försörjningsstödet. Försörjningsstödet finns ju i grunden till för att människor inte ska behöva tigga mat till sina barn från välgörenhetsorganisationer.