Fru talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande om cykelfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Före voteringen blev jag inspirerad av kollegan Ann-Sofie Lifvenhage och hennes tal om när hon började cykla och om vilken färg det var på hennes cykel. Jag minns kanske inte färgen på min första cykel, men jag minns min första cykeltur när jag hade lärt mig att svänga.

Olga och Svea, grannfruarna där jag bodde, gick alltid ut en tur. Då tänkte jag: Nu ska jag äntligen visa dem att jag kan svänga. Jag sa att jag hade lärt mig, och så åkte jag nedför backen och hamnade naturligtvis i den stora taggtrådsrullen. Det gick alltså inte alls bra att svänga, men det lärde jag mig faktiskt sedan. Alla har vi något minne av när vi började cykla.

Cykeln fyller en mycket viktig samhällsfunktion och är ett attraktivt transportslag för korta men även långa avstånd. Jag bor själv i Ödeshög i Östergötland. Därifrån är det inte långt till Motala, bara sex mil. När det gäller cykel är Motala den verkliga metropolen. Man kan säga att det är cykelstaden nummer ett. Vi som kommer från Östergötland säger i alla fall det.

Ingen kan väl ha missat att det varje år är ungefär 23 000 cyklister som cyklar den 315 kilometer långa Vätternrundan. Det tycker jag är helt fantastiskt. Det kanske är någon här inne som har gjort det - jag har dock inte gjort det. Men det tar inte slut med detta. Det finns också bland annat Halvvättern och Tjejvättern. Runt 60 000 människor finns i området i västra Östergötland för att cykla.

Fru talman! I städerna - med närhet mellan service, arbetsplatser och boende - är cykeln ett användbart transportmedel med goda effekter för såväl folkhälsan som miljön. Men det är uppenbart att trafikmiljön där inte i tillräckligt hög grad är anpassad för cykling. När andra kategorier av trafikanter drabbas av färre dödsfall och allvarliga olyckor än tidigare är utvecklingen tyvärr inte lika gynnsam för cyklister. Mycket av detta kan härledas till att cyklingen generellt ökat men också till att trafiksäkerhetskunskaperna är låga.

Fru talman! Det aktiva resandet i vårt transportsystem har positiv inverkan på både människors hälsa och vår miljö. Om fler människor skulle välja gång eller cykel skulle de positiva hälsoeffekterna öka ytterligare. Historiskt ser vi det tydligt.

På 70-talet gick eller cyklade över 90 procent av barnen till skolan. I mitten av 90-talet var det 77 procent. I dag är det nere i 57 procent - och detta i en tid då barn och unga blir alltmer stillasittande. Bara två av tio barn och ungdomar i Pep-rapporten 2023 når rekommendationen och uppger att de varit aktiva i minst 60 minuter varje dag den senaste veckan.

Detta, fru talman, är illavarslande. Att sänka tröskeln för vardagsrörelse är viktigt för att fler ska komma i rörelse. All rörelse räknas och är positiv för människors hälsa. Att det finns cykelvägar som är säkra och trygga är viktigt. I synnerhet för barn är det en prioriterad fråga. Den fysiska utformningen och infrastrukturen är viktiga faktorer som påverkar cyklingen.

Fru talman! I kommun efter kommun ser vi hur man bygger gång- och cykelvägar, oftast i samverkan med regioner. Detta ser vi bland annat i min hemkommun Ödeshög. Vi har sett hur vi faktiskt fått till cykelväg efter cykelväg. Vi kan också se hur man då slipper cykla på stora vägar med mycket trafik.

Det är klart att detta är en mycket positiv utveckling, fru talman. På detta sätt kan vi få fler människor att börja cykla. Jag är därför glad att regeringen i budgeten satsar på att förbättra och höja trafiksäkerheten för barn och unga genom bland annat byggande av nya gång- och cykelvägar. Detta är verkligen en viktig fråga.

(Applåder)