Fru talman! Om man vill göra någonting åt ett problem är det överlag bra att göra det på ett sätt som är möjligt. Det vill jag ge som ett generellt tips. Det förslag som Sverigedemokraterna lägger fram är inte möjligt att genomföra. Detta har utretts. Det är naturligtvis inte jag som har utrett det. I samband med att januariavtalet lades fram undersöktes det om det var möjligt med ett förbud mot nyetablering av muslimska friskolor - och religiösa friskolor över huvud taget. Det var det inte, för det skulle differentiera mellan olika typer av religioner.

Då är svaret från Sverigedemokraterna att det är viktigare att kunna säga "muslimsk" än att göra någonting åt de problem som finns i vissa skolor i Sverige. Det kan man tycka om man är populist, men inte om man faktiskt vill göra saker. Detta har utretts. Ledamoten påstår att han vill ändra de delar i grundlagen som utgör hinder. Hindret är religionsfriheten.

Jag tycker att detta är anmärkningsvärt. Vi står här i Sveriges riksdags kammare i en skoldebatt. Då säger Sverigedemokraterna att de för att lyckas vill riva upp religionsfriheten i grundlagen de kommande två mandatperioderna i stället för att lägga fram förslag om hur man kan se över regler etcetera. Sverigedemokraterna säger: Vi vill riva upp religionsfriheten i grundlagen. Det är så mycket viktigare att säga "muslimsk" än att säga att det finns problem i både muslimska och kristna friskolor och att vi därför måste göra någonting åt de konfessionella skolorna.

Det är så mycket viktigare att bara säga "muslimsk" att Sverigedemokraterna är redo att riva upp religionsfriheten. Det är ju absurt. Hur har vi kommit så här långt? Hur kan man ta så lätt på den absolut mest grundläggande svenska värderingen: att vi styrs via lag och att grundlagen skapar grunden för alla människors lika rättigheter i det här samhället? Jag förstår inte hur man kan ta så lätt på den frågan bara för att kunna säga coola saker i talarstolen.