Fru talman! Jag har en fundering. Vad glada lärarna och eleverna i Sveriges skolor måste vara över att skolbudgetens andel av bnp nu är störst, relativt sett! Men ändå blir det fler elever i varje klass, och man planerar avtackning av lärarkollegor som inte kan vara kvar.

Skolans likvärdighet handlar om att det finns skickliga lärare som har tid med eleverna. Det handlar om att det finns människor på plats som möter eleverna. Precis som Fredrik Malm säger är likvärdighet både ett mål och ett medel. För att man ska kunna ha fokus på kunskap behövs skickliga lärare med tid för eleverna.

Jag funderar heller inte så mycket på om det var Socialdemokraternas kommunalisering eller friskolereformen för 30 år sedan som öppnade för att vinst skulle kunna bli en drivkraft i stället för just kunskapen, som vi tycker är så viktig.

När det gäller likvärdigheten kommer jag ändå tillbaka till att det handlar om pengar. Det känns bra, för Miljöpartiet är det parti som lägger mest pengar på utbildning. Med vår budget skulle andelen av bnp alltså ha blivit ännu större.

Jag har en fråga som knyter an till detta med snöröjning. När det snöar röjer man ju snö oavsett hur mycket pengar det är kvar i kassan. När barn behöver stöd borde de få det.

Vi litar på kommunerna och regionerna. Vi har ett importerat ekonomiskt problem som inte är kommunernas och regionernas fel. Därför ser vi till att de får det ekonomiska stöd de behöver. Men jag undrar varför regeringen inte vill dela den bördan med kommuner och regioner.