Fru talman! Dagens debatt spänner över ett väldigt brett område. Liksom flera föregående talare tänkte jag framför allt fokusera på frågan om hemlöshet. Där finns det mycket kvar att göra innan Sverige lever upp till den mänskliga rättigheten att alla har rätt till bostad.

Det finns många orsaker till att personer lever i hemlöshet, men allt fler gör det på grund av att det helt enkelt råder brist på tillgängliga bostäder till en rimlig kostnad, så kallad strukturell hemlöshet. I en rapport av Socialstyrelsen från 2017 uppskattas att mellan 10 500 och 15 000 barn var hemlösa vid en given tidpunkt, antingen mer permanent eller växelvis.

Kommunerna har i dag ett bostadsförsörjningsansvar som innebär att det är kommunens uppgift att planera så att det byggs tillräckligt med bostäder. Däremot innebär det inte att kommunen har ett generellt ansvar för att hjälpa personer att få en bostad, förutom om det finns en social problematik med i bilden som gör att insatser från socialtjänsten behövs. Naturligtvis kan omständigheten att man är utan bostad i sig skapa en social problematik.

Det finns ingen typisk hemlös person. I stället är personer i hemlöshet en mycket diversifierad grupp. Skillnaderna är stora mellan olika individer, såsom bakgrund, boendesituation och skäl till att man lever i hemlöshet. Hemlösheten beskriver inte en person utan den situation som personen befinner sig i. Den kan ha sin grund i social problematik, men allt fler människor lever också i hemlöshet på grund av den svåra situationen på bostadsmarknaden. De är drabbade av just en strukturell hemlöshet och behöver inget socialt stöd i övrigt.

Oavsett skäl till hemlösheten har alla människor behov av ett tryggt boende. För dem med social problematik är en trygg boendesituation dessutom ofta en förutsättning för att sociala problem ska kunna hanteras.

För att minska hemlösheten i Sverige behövs ett stärkt nationellt ansvar. Det räcker inte med att olika aktörer jobbar vidare på sitt håll. I Finland har hemlösheten minskat, och vi borde vända blicken mot vårt grannland och dra lärdomar av deras arbete. De har tagit fram en nationell strategi som utgår från den hemlösa personens rättigheter och behov med den tydliga målsättningen att minska antalet hemlösa. Strategin innehåller en tydlig plan för samverkan mellan stat, kommun och lokala aktörer.

Sedan sommaren 2022 har även Sverige en ny strategi för att motverka hemlöshet. Det är av stor vikt att samverkan mellan relevanta aktörer stärks även här då hemlöshet ofta har en komplex problematik och behöver en kombination av lösningar som är individuellt anpassade. Det är självklart glädjande att regeringen fortsätter med detta arbete, och vi kommer att följa det väldigt noga.

Bostad först har nämnts tidigare i diskussionen. Det är en boendemodell där personer som lever i hemlöshet och har en social problematik erbjuds ett ordnat boende direkt och utan några krav som individen först måste leva upp till. Därefter erbjuds även behandling och stöd utifrån individens behov. Genom att få landa i ett eget tryggt boende stärks möjligheterna för individen att även ta tag i andra problem, exempelvis missbruksproblematik.

Det är ett feltänk att tro att samhället underlättar för människor att ta sig ur social problematik om de inte kan få en bostad innan problemen är lösta. Tvärtom kan bostaden vara är en förutsättning för att individen ska ha kraft och ork att lösa övriga utmaningar i livet.

För att stötta kommunerna att klara bostadsförsörjningen kan Sverige även här inspireras av Finland. Där startade man 1985 en stiftelse som kallas Y-stiftelsen 1985. Stiftelsen äger i dag mer än 17 000 lägenheter i över 50 av landets kommuner, och lägenheterna erbjuds personer som har svårt att komma in på bostadsmarknaden.

Genom att köpa spridda lägenheter och delar av hus skulle en liknande stiftelse i Sverige kunna säkra det antal lägenheter som kommunerna inte kan ta fram själva. Lägenheterna hyrs sedan ut till dem som inte kommer in på bostadsmarknaden på egen hand, antingen direkt till individerna eller genom kommuner och andra aktörer som förmedlar lägenheterna vidare.

Vi behöver se till att det byggs bostäder som fler än bara de med en fet plånbok har möjlighet att efterfråga. Vi behöver se till att fler kommuner tar sitt bostadsförsörjningsansvar, att boendemodellen Bostad först implementeras i landets olika kommuner och att möjligheten att skapa en nationell bostadsstiftelse utreds.

Vi behöver också tillförlitlig statistik som tydligt visar på hur situationen för hemlösa har utvecklats över tid. Med utvecklingen av den utbredda hemlösheten som råder i dag behöver statistiken tas fram med tätare mellanrum.

Avslutningsvis vill jag kort säga något om att det just nu ställs höga krav och förväntningar på socialtjänsten. Allt oftare uttrycks det att socialtjänstens arbete är brottsförebyggande. Även om detta såklart ibland är fallet och är en viktig uppgift, är det farligt att hamna i en retorik där allt socialt arbete beskrivs som att det handlar om att förebygga brott. Att få stödinsatser för rimliga livschanser och framtidstro överlag är angeläget också för många personer som befinner sig mycket långt från att vara i behov av brottsförebyggande insatser. Dessa personer har också rätt till stöd.

Socialtjänstens arbete

Jag står såklart bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 17, som handlar just om hemlöshet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)