Herr ålderspresident! Jag tackar för utläggningen och den korta frågan på slutet.

Till att börja med vill jag apropå budget, pengar och andra saker säga att alla pengar i världen är till ingen nytta för ett utsatt barn om föräldrarnas rätt går före barnens rätt. Vi måste också se vad pengarna går till. Vi måste se att förebyggande är bättre än repressivt när det är för sent. Vi måste se att barnet aldrig någonsin ska behöva anpassa sig efter föräldrarätten när det inte är bra för barnet.

Vad gäller jämställt försörjningsstöd ska man, vilket många kommuner också gör, självklart betala ut pengar till kvinnan, till mannen eller till båda. Det beror på vad som är bäst för den familjen. Men många rapporter visar att när en person i familjen inte klarar av sin egen ekonomi är det jämställda försörjningsstödet inte det som behövs för en familj i verkligheten. Det spelas bort eller dricks bort. Pengarna rinner mellan fingrarna, och efter två dagar är det en lång månad kvar men inte mycket på bankkontot. Det som ser fint ut på papperet kan ibland vara det som tippar omkull en familj helt och hållet.

Jag vet inte om ledamoten minns det, men det var precis de samtalen vi förde under januariavtalet, när socialdemokrater och liberaler samarbetade mer formellt. Ett jämställt försörjningsstöd på papperet kan just därför innebära att många familjer hamnar mer i kläm.

Avslutningsvis vill jag säga att jag verkligen hoppas att vi kan samarbeta. Jag tror att alla åtta partiers synpunkter måste höras, och vi andra måste lyssna extra mycket på alla de synpunkter som är kloka. Det är så vi bygger ett samhälle starkt. Det gör vi inte genom att arbeta mot varandra utan genom att ta de bästa idéerna från var och en av oss.