Protokoll 2022/23:102 Onsdagen den 3 maj

ärendedebatt / En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation
Anf. 4 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Vänsterpartiet yrkar avslag på propositionen och står därmed bakom våra reservationer. Jag yrkar dock bifall endast till reservation 1, som är den som markerar avslag på propositionen.

Det förslag vi nu debatterar i riksdagen innebär att det införs ett nytt brott i terroristbrottslagen, som redan är omfattande. Beteckningen är deltagande i terroristorganisation. Brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.

Regeringen föreslår vidare att det ska vara straffbart att finansiera deltagande i en terroristorganisation, att offentligt uppmana eller försöka rekrytera till brottet och att resa utomlands i avsikt att begå brottet. Jag antyder redan med de här orden att även försök är kriminaliserat.

Straffskalan är oerhört skarp: fängelse i högst 4 år. Men om brottet är grovt höjer man till högst 8 år. Har gärningen inneburit att den misstänkte har lett en terroristorganisation och blir fälld för detta brott är maximistraffet 18 år eller till och med livstid. Lagändringarna ska träda i kraft ganska snart - redan den 1 juni nu i år, är det tänkt.

Varför yrkar då Vänsterpartiet avslag? Självklart är terroristbrottsligheten mycket allvarlig och systemhotande. Den är ett av de största hoten mot demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Därför ska det vara straffbart att planera och utföra terrordåd. Jag är dock i likhet med Lagrådet och flera tunga remissinstanser starkt kritisk till regeringens förslag att kriminalisera redan deltagande i en organisation.

Möjligheten att begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar som ägnar sig åt eller understöder terrorism infördes genom en grundlagsändring så sent som den 1 januari 2023. Vi var alltså tvungna att rucka på grundlagen för att detta skulle kunna vara möjligt. Det finns en risk att detta är ett steg till på ett sluttande plan.

Jag ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som i dag har lett till att vi börjar närma oss ett övervakningssamhälle, om vi inte redan är där. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka.

Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som att den förväntats ge en effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för våra invånare. Sammantaget blir det dock en helhet av drygt två decenniers skärpta lagar när det gäller till exempel kameraövervakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som är illavarslande, särskilt om vi tar ytterligare steg. Varje inskränkning som godtas tenderar att bana väg för ännu fler och ännu mer ingripande skärpningar.

Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt av dessa lagar är i sig oroande och svåra att överblicka. Så sent som 2022 röstade riksdagens majoritet igenom den nya terroristbrottslagen. Förutom att de många och spretiga lagarna samlades i en lagstiftning utvidgades det straffbara området rejält. Man skärpte straffen för flera av brotten, och en generell straffskärpningsgrund infördes. Rimligtvis borde denna omfattande reform ha hunnit vara i kraft så pass länge att den skulle kunna utvärderas innan ytterligare nya förslag läggs fram.

Genom den nya lagen har Sverige dessutom en omfattande straffrättslig lagstiftning på området. Det är stora steg som redan är tagna. Regeringens förslag kan därför sägas komma att innebära en överkriminalisering.

Att bekämpa terrorism genom att förbjuda organisationer och därmed inskränka den grundlagsskyddade föreningsfriheten och rubba våra grundläggande principer menar vi i Vänsterpartiet är helt fel väg att gå. I stället för att straffa människor för deras tankar eller vilka organisationer de tillhör bör fokus ligga på att förebygga, förhindra och bestraffa de brottsliga handlingar som enskilda planerar och begår, själva eller tillsammans med andra.

Det finns en serie otydliga definitioner av begreppen terrorism och terroristorganisation i lagen. En allmän begreppsglidning riskerar också att leda till att medlemmar i helt fredliga organisationer och personer som stöder befrielse-, motstånds- eller demokratirörelser träffas av lagen. Lagrådet lyfter bland annat upp att vi kanske inte skulle ha fått stödja ANC:s kamp i Sydafrika eller FNL-rörelsen i Vietnam om denna lag hade varit i kraft.

Det finns åtskilliga andra orosmoment där fredliga aktiviteter riskerar att stämplas. Flera remissinstanser lyfter upp att gränserna för vad som blir straffbart är mycket vida. Enligt min mening är kriminaliseringen av vardagliga handlingar inte acceptabel. I lagförarbetena nämns bland annat organiserad barnpassning, matlagning och arrangerande av aktiviteter. Där blir gränserna väldigt svåra att dra. Man nämner också att läkare i fredstid kan riskera att göra sig skyldiga till brott genom att vårda människor som räknas som medlemmar i en terroristorganisation.

Jag är vidare orolig för att det kommer att innebära begränsningar för regeringen att agera när svenska medborgare fängslats av auktoritära regimer för påstådda terroristbrott. Jag är dessutom oroad för hur utlämningslagstiftningen kommer att kunna påverkas.

En fråga som också lyfts av remissinstanserna är enligt vilket lands lag som uttrycken terrorism och terroristorganisation ska tolkas. Är det ett rekvisit enligt den svenska lagen eller enligt det andra landets lag som ska kvalificera till det här brottet? Hittills har vi sett att svenska domstolar har markerat mot detta i utlämningsärenden, men jag tror att flera kan förstå att jag har Turkiet och Erdogan i tankarna här. Vad kommer detta att kunna innebära framöver?

Jag vill avslutningsvis lyfta något som Lunds universitet anförde i sitt remissvar. De är inte övertygade om att det finns tillräckliga skäl för att motivera införandet av ett deltagandebrott och nämner att det kan finnas negativa konsekvenser av kriminaliseringen på andra insatser mot terrorism. Hur ska vi värdera utbildningar, avhopparverksamhet eller underrättelsearbete? Det borde också beaktas.

Summa summarum menar vi från Vänsterpartiet att det finns flera väldigt allvarliga invändningar mot lagförslaget, och vi yrkar som sagt avslag på det.

(Applåder)